EXKLUSIVT. Det var ett tag sedan jag fick arbeta som reporter, då jag varit nyhetschef på heltid under ett helt år nu. Men undantag sker från alla regler och i veckan träffade jag pappan och brodern till Eva, 52, som under natten till i söndags (24/3 -13) knivmördades i sin säng av en man hon haft en relation med.

I fredagens (29/3) GT kan ni läsa deras berättelse om en sjuklig svartsjuka med värsta tänkbara utgång.
Läs hela intervjun: här (www.gt.se/evas-pappa-han-har-forstort-vara-liv/).

GT 20 mars 2013.
Lyssna: Hankins: ”Svårt att inte röra vid politiken”

RADIO. I morse gjorde jag ett litet gästspel på radio där jag snackade om "Röde Ruben", hockey-VM i Vitryssland, fotboll och politik, Zlatans lön, landslagets brist på engagemang för demokrati och det svåra i att vara tydlig och konsekvent i frågan "om fotboll och politik hör ihop?"  

Slutsatserna - i den mån det nu går att dra några i den här kontroversiella frågan - får ni lyssna er till i ovanstående klipp. Men det jag tar med mig är väl det som fick vara rubbe till det här blogginlägget, nämligen att det vore fräscht med "lite mer Loreen" hos grabbar som Zlatan Ibrahimovic...

General Knas - En God Vän [Officiell Video]

 
Regi, Redigering & Foto: Jonas Andréen - Lynx Pictures

Sara Yasmine - Stand up!


Text & Music: Sara Tahmirpour. Recorded by Anders Lagerfors in Nacksving Studios 2011, produced by Sara Tahmirpour & Anders Lagerfors. Mer om och av Sara Yasmine här.

Hankins som juridisk "expert" - i polsk press...


MEDIER. Efter mitt och Anders Ylanders besök i Polen förra december - när de två misstänkta mördarna i Långaredsfallet greps - så knöt jag en hel del kontakter bland polska journalister. I vissa lägen har dessa hjälpt mig, i andra lägen jag dem. I det här fallet försöker jag förklara för Gloz Pomorzas läsare (den största regionala morgontidningen i norra Polen) hur det svenska rättsväsendet fungerar, för det är skilda världar jämfört med polackernas system.

Ett och annat har eventuellt blivit lite småskevt i översättningen från engelska till polska (misstänker det efter att ha översatt tillbaka till engelska via Google translate - som förvisso kan vara boven), men i huvudsak blev det rätt och det jag gör är ett försök till att förklara varför en komplicerad utredning som denna har tagit tid och hur mediernas roll fungerar i relation till densamma och åklagarnas/polisens arbete.

Etzia - Same Thing A Gwaan

 
 Director, Photo & Edit: Jonas Andréen - Lynx Pictures. Music produced by Silly Walks. Voice recording: Partillo Productions Video effects: Nicklas Lärka & Jonas Andréen

Parham & Vic - Passagerare

GT sidorna 1, 8-9, onsdagen 4 april 2012.

GÖTEBORG. "Det är inte stereotypen av kriminella ungdomar vi pratar om här, snarare tvärtom", säger en polis till GT. Familjebakgrunden hos de fyra häktade pojkarna i 15-årsåldern är den diametralt motsatta till alla fördomar.
Tre av fyra har en ordnad hemsituation, föräldrar med vanliga arbetarjobb och pojkarna talar klockren svenska.

- Jag hoppas verkligen att han som blev misshandlad återhämtar sig och kan komma ut från sjukhuset snart, säger pappan till en av pojkarna.

Sju pojkar i 15-årsåldern befann sig på Kortedala torg när Carl-Eric Cedvander, 61, misshandlades till oigenkännlighet.
Fyra av dem - samtliga niondeklassare på Hjällboskolan - är sedan i söndags häktade för den synnerligen grova misshandeln.
GT:s reporter Markus Hankins träffade redan hösten 2009 två av killarna och granskar i dag upptrappningen till den misshandel som skakar Göteborg."Vi mot världen", är attityden bland en del av de äldsta killarna på Hjällbo- skolan just nu. När GT:s team lämnar skolgården gör vi "misstaget" att prata med ett par trevliga och till synes skötsamma tjejer.
De "tuffa" killarna i nian vill direkt markera revir.
Här ska ingen komma och snacka om deras vänner, vad de än må ha gjort.
En av dem springer fram och sparkar med fotsulan på fotografens bil och springer sedan snabbt in i skolan igen.

"Det är en grupp som spårat ur i år"
- Förra året hade vi inte de här attitydproblemen. Det är en grupp killar på skolan som spårat ur i år, säger rektorn Peter Holmqvist med en tung suck.
Efter att Göteborgs förorter gång på gång stuckits i brand sommaren 2009 skickades jag och fotografen Sara Pettersson ut på uppdrag av GT för att göra ett reportage om socioekonomiskt utsatta områden och lyfta fram den majoritet av ungdomar som är skötsamma och lever för leka, idrotta och plugga - för att bara vara barn.
I köpcentrat vid Angereds centrum träffade jag ett gäng unga killar från som skrattade, var jättenyfikna och "slogs" om min uppmärksamhet.
- På kvällarna är det de äldre tonåringarna som är på fritidsgården och då har vi inget att göra. Vi skulle vilja ha ett ställe där man kan spela spel och leka, sa en av pojkarna till GT.
Sedan dess hade vännerna i nionde klass på Hjällboskolan etablerat sig bland de "äldre tonåringarna".
Fritidsgården var gruppens utgångspunkt och de senaste åren hade vuxenvärlden knackat på.
I dag misstänks två av dem ha deltagit i den brutala misshandeln av Carl-Eric Cedvander, 61.
Fram tills för något år sedan spelade två av de brottsmisstänkta pojkarna fotboll i en klubb i Angered och hade i vinter fått se sin tidigare lagkamrat slå igenom internationellt.
Själva slutade de med fotbollen.
Någon ägnade i stället tid åt hiphop-dans, en annan på att titta på kampsport. En av dem hade till och med testat på att träna blandkampsporten MMA, men slutade även med det.
- Min son har blivit riktigt duktig på att klippa sina kompisars hår och är den de kommer till för att få speciella frisyrer. Sådana kortklippta som ungdomar har, berättar pappan till en av 15-åringarna.
Fram till i vinter hade samhället inga tydliga signaler på att det otänkbara kunde hända. Inte föräldrarna heller. De tyckte sig ha rätt bra koll på sina barn. Ingen av tonåringarna var sedan tidigare straffad för något brott.
- Jag blir inte arg när alla pratar om våra barn. Samtidigt som jag verkligen hoppas att han som blev misshandlad repar sig och kan komma ut från sjukhuset snart så vädjar jag till rättsväsendet att förstå att det här bara är barn. Därför är jag väldigt orolig för hur det här med att sitta isolerad ska påverka honom psykiskt, säger en av papporna till GT.
Förra året hände någonting oförklarligt. Något som enligt skolan drev gruppen närmare andra tonåringar, grabbar som befann sig närmare gråzonen mot problem och kriminalitet.

Hamnade i bråk på en annan skola
Vid ett tillfälle i vintras hängde några av pojkarna med en större grupp elever till en annan skola i området där de hamnade i bråk. Men de nu häktade pojkarna var enligt GT:s uppgifter inte pådrivande eller ens direkt inblandade i tumultet. En incident som enligt skolledningen på den andra skolan inte ens var allvarlig nog att leda till en polisanmälan.
- Vi har rätt bra koll på vilka som kommer utifrån och kunde sätta stopp för det innan något hände, säger en i personalen till GT.
Men våldet tros ändå ha trappats upp.
För tre veckor sedan fick en lärare på Hjällboskolan däcken sönderskurna på sin bil. Vittnen såg då hur en av de i dag häktade pojkarna befann sig på platsen. Men varför det inträffade är oklart och föräldrarnas inställning var defensiv.
- Vad har ni för bevis som säger att min son var inblandad?, frågade sig en pappa då.

Misstänktes röka "Spice"
Uppgifter från polisen gjorde gällande att pojkarna hade gett sig på alkoholister i vid ett behandlingshem i Nordost. Skolan misstänkte att pojkarna under samma period börjat röka Spice, en nätdrog med cannabisliknande drag, där ingredienserna förändras för att inte ligga bland dem som är narkotikaklassade.
Men ingen av pojkarna greps för någon misshandel. Och enligt uppgifter till GT fanns inga spår av narkotika i de drogtester som polisen genomförde efter att de gripits misstänkts för överfallet på Carl-Erik Cedvander.
Kvar fanns bara rykten.
- Vi har fått information om att den här gruppen med pojkar börjat röka på skoltid och sedan röka annat än cigaretter efter skolan. Sådana misstankar räcker ju för att vi ska ha en skyldighet att kontakta föräldrarna, säger Hjällboskolans rektor Peter Holmqvist.
Men med en oklar handlingsplan för narkotikatester hamnade ansvaret för drogtester på föräldrarna.
- Var gör man drogtest då? Och vem ska kolla dessa, frågade en av föräldrarna som GT talat med.
Då hade vare sig skolan, socialtjänsten eller polisen något bra svar.
Vad tycker du om att skolan och polisen nu pekar ut misstänkt droganvändande som orsak till detta?
- Ingenting egentligen. Jag vill bara få träffa min son och prata med honom, då hade vi fått fram sanningen om vad som hände på en halvtimme. Det kan jag lova. Med lite vuxet beteende kunde situationen som uppstod ha undvikits, det är jag helt övertygad om, säger pappan.
I fredags utfärdades sju beslut om LVU-omhändertaganden mot hela den grupp av pojkar som fanns på brottsplatsen i Kortedala där Carl-Eric Cedvander misshandlades brutalt söndagseftermiddagen 18 mars.
Pojkarna splittrades och placerades på slutna ungdomsvårdsanstalter över hela landet. Så att de inte skulle kunna snacka ihop sig inför den rättsliga processen. Minst två av dem placerades i andra län än Västra Götaland.
I söndags häktades fyra av dem vid Göteborgs tingsrätt, ett formellt beslut som kan hävas före påsk.
- Vi har precis inlett processen men har ambition att pröva detta före påskhelgen, säger rådman Bengt Hasselberg på Förvaltningsrätten i Göteborg. Biträdena har förelagts att svara före lunchtid på skärtorsdagen.
Så varför inträffade den brutala misshandeln?
Uppgifter inom Kortedalapolisen gör gällande att unga pojkar i Nordost roat sig med att attackera socialt utsatta medborgare, hemlösa och alkoholister. Ett behandlingshem tros ha drabbats - men hemlösa och alkoholister anmäler sällan. Här tror polisen att en del av de nu häktade pojkarna kan ha varit inblandade. Men bevis saknas.

Medgav inblandning i misshandeln
Och i helgen medgav en av pojkarna inblandning i misshandeln på Kortedala torg.
- Min klient säger att han attackerades av mannen först. Han tog strypgrepp på min klient och sparkade honom, har advokat Per Söderberg sagt till GT.
Men samtidigt är föräldrarna chockade av att deras barn ens anklagas för det brutala dådet.
I rättssalen utspelade sig dramatiska scener när två av mödrarna brast ut i storgråt efter respektive häktningsbeslut. En av dem var så chockad att hon fick bäras ut från salen av sina anhöriga.
Föräldrar som fortsätter ställa sig samma fråga som hela Göteborg gör just nu - varför?
Samtidigt som Carl-Eric Cedvander ligger i koma med komplicerade hjärnskador.

Markus Hankins
markus.hankins@gt.se

Expressen sidorna 22-23, onsdagen 4 april 2012.
MEDIEDRAMATURGI. Vi fick ett tips till GT om att en snubbe bosatt sig på Landvetters flygplats. Det var oklart varför - men han hade bott där i flera månader. Men på grund av olika redaktionella skäl och stora händelser att bevaka (allt från brott till nöje) så hann vi inte hugga tag i det hela. Skulle vi göra det skulle det göras ordentligt och inte bara ha ett samtal till grund för det.

Därför hann både Sveriges Radio och Göteborgs Posten före. Men, så här ska man ju aldrig skriva...


På flera sätt? Via telefon...och telefon? Nytillträdde GT-nyhetschefen Gunnar Ohlson gav mig uppdraget att åka ut till Landvetter och kartlägga "Tyskens" aktiviteter. Jag gjorde det helt otroligt svåra att jag frågade dem som jobbade i fiken och restaurangerna på Landvetter - var "Tysken" egentligen höll hus. Person ett skickade mig i rätt riktning, person två pekade ut honom. Och vips hade vi ett snack med den tidigare så mystiska 27-åringen.

Vilket ledde till ett uppslag i dagens GT - bland annat med karta på var han ägnar sin tid, var han sover och andra fina detaljer. Så därmed kunde även den rosa konkurrenten hitta dit, till slut. Själv är jag ofta skeptisk till att följa upp sådant som andra medier är före med - om man inte har en egen hook - en egen spin på nyheten som är unik och för storyn vidare.

Men när man hittar det så är den typen av uppföljning väldigt uppskattad bland läsarna.

Mest läst på GT.se 13/2 2012.

Något som inte framgår i dagens GT-reportage är att vi även skänkte honom en ny jacka, så nu är killen Geting-brandad i gult och rött!


Det kändes liksom fel att inte i alla fall försöka hjälpa snubben så gott vi kunde - även om han tackade nej till det (tycker jag) generösa erbjudandet att köpa honom en returbiljett till Tyskland. Varför? Det ser ni i dagens reportage.



Frågor på detta?

De flesta av oss hamnade inte i fängelse

JOURNALISTIK. På GT-Kulturen tog redaktör Ingrid Norrman för ett tag sedan initiativ till en artikelserie om Göteborgs gator och i (ons-)dagens tidning var det dags för mig att skriva om en gata som betytt något speciellt för mig. Valet föll på Gåsagången, där jag bodde i sex-sju år på 1990-talet, under mellan- och högstadieåren.
"För även om jag minns timmarna på lekplatsen "Borgen", skären på basket­planens vinterspolade is och familje­festerna i Hyresgästföreningens lokal som några av mitt livs mest lyckliga stunder, så hamnade långt i från alla "Backaungar" på glada platser senare i livet.
I det perspektivet känner jag sorg över att vara tillbaka på Gåsagången."
Skriver jag i dagens artikel. Vill du läsa hela, kika in på GT.se/Kultur (eller se nedan).

Foto: Amelie Herbertsson

Foto: Amelie Herbertsson

För att se mer av Amelie Herbertssons bildjournalistik, kika in på hennes hemsida.

Här är min text om Gåsagången i sin helhet, från GT-Kulturen 1 februari 2012:

"De flesta av oss hamnade inte i fängelse"

Varje gata i stan har en historia att ­berätta. GT-kulturens serie om gatorna i Göteborg blir ­tillsammans en berättelse om staden vi lever i och vilka vi är. I dag: GT-journalisten Markus Hankins om ­Gåsagången.

Då reflekterade vi aldrig över att hemkvarteren var döpta efter Selma Lagerlöfs episka saga om Nils Holgersson. Men varje gång jag hade den där ­– frekvent återkommande - drömmen där jag flög högt i skyn över Göteborg så var det inte Avenyn, Nordstan eller Gamla Ullevi som skymtade där nere, långt under vingslagen. Nej, de små figurerna som gick där var mina grannar på Akkas Gata, Sägengatan och Selma Lagerlöfs torg. Hemkvarter som på olika sätt döpts efter sagor och den där kvinnan som fanns på tjugan, för det hade morsan berättat för länge sedan.


"Borgen". Foto: AMELIE HERBERTSSON


Den sfär jag lika gärna kunde ha kallat för världen var där mina avgörande uppväxtår formade mig som person. Platserna där vi lekte, blev kära, stal sprit från föräldrarna och där jag en midsommaraftons morgon lyckades bryta armen ute på fotbollsplanen.
Vår verklighet hette Hisings Backa och gatan där jag bodde heter Gåsagången. Liknande perspektiv om uppväxtens viktiga gator finns hos de flesta av oss. Gårdarna där vi gick från att vara oskyldiga barn med stapplande steg mot vuxenvärlden lämnar oundvikligen spår efter sig.

Men för många av er som är drygt 30 i dag finns troligtvis inte samma mörker att se tillbaka på. För även om jag minns timmarna på lekplatsen "Borgen", skären på basket­planens vinterspolade is och familje­festerna i Hyresgästföreningens lokal som några av mitt livs mest lyckliga stunder, så hamnade långt i från alla "Backaungar" på glada platser senare i livet.
I det perspektivet känner jag sorg över att vara tillbaka på Gåsagången.

På en svensexa för två somrar sedan träffades ett gäng grabbar med rötter kring Selmas torg. Där började våra berättelser forma en intressant – om än delvis otäck – bild av vad som skett sedan barndomens oskuldfulla lekar.

Om hur den där tuffa killen från nian på Skälltorpsskolan i dag sitter inne för att ha smugglat heroin, om hur en grabb från min svale rör sig i den organiserade brottsligheten, hur en av ungarna som brukade stjäla våra fotbollar nu har dömts för en serie av allvarliga brott.
Återblickarna till den delen av för­ortens barndom är så förutsägbara. Det krävs ingen sociologiprofessur för att lista ut att ungar från Gåsagången, Keplers Gata eller Väderilsgatan saknar samma förutsättningar för så kallade framgång, för den av omvärlden så eftertraktade klassresan, som de andra ungarna - dem vi brukade kallade för "rikemansbarn".
De som bryter normen, men är den absoluta majoriteten av förortens kids talas det däremot sällan om. Ungarna som blir vanliga Svenssons, som har nått framgång i all enkelhet.

I dag reflekterar jag över att det var Selmas sagor som gav inspiration för att döpa dessa gator. Men det är en kunskap som inte representerar en stereotyp poetisk dröm om att fly verkligheten in i en låtsasvärld. Nu, när jag drömmer, så flyger jag inte utan står kvar på Hisingens gator. Här leker nästa generation av barn som kommer och måste undvika de nedtrampade stigarna av negativa energier.

Så när jag lutar mig mot de röda tegelväggarna på Gåsagångens fasader ser jag en av min barndoms kärlekar. Hon är lyckligt gift och framgångsrik karriärkvinna i Los Angeles. Jag ser killen som var grym på all sport där det fanns en klubba, i dag en del av stans jetsetelit. Och framför allt går mina tankar till alla de kids som aldrig avtjänat en natt bakom lås och bom - trots att förutsättningarna för den negativa spiralen fanns där – utan sliter på Volvo, Astra, Pressbyrån eller GT för den delen.

Dessa vanliga arbetarklassens och medelklassens Svenne-bananer, ni är mina hjältar. Ni är mitt Gåsagången, min barndoms gata.

Markus Hankins
markus.hankins@gt.se
GT, sidorna 22-23, lördagen 3 december 2011.

GÖTEBORG. Här hittades Artur Merelaid, 82, dödad av ett kraftigt yttre våld mot bröstkorg och rygg, på dagen för tio år sedan. Länskriminalpolisen har tre teorier – att han blev ihjälslagen, påkörd eller föll från hög höjd – men saknar vittnen och spår. – Jag grät varje gång jag åkte förbi här under de första veckorna, säger dottern Merike Merelaid – min mamma.

Under mina tre och ett halvt år som reporter på GT har jag varit vid otaliga mordplatser. När jag passerar Hjällbo i dag minns jag alltid mötet med Nancy Tavsans otröstliga syster, nyårshelgen 2009. Morgonen före hade familjen fått chockbeskedet – deras älskade syster och dotter hade blivit brutalt mördad.
Året därpå mötte jag en annan blick av djup sorg, den här gången i en fars ögon. I dag ser jag fortfarande fackeltåget – där jag och Elin Krantz pappa var bland de drygt 2 500 personer som hedrade minnet av hans ihjälslagna dotter tidigare samma år – varje gång en ung blond kvinna kliver på spårvagnen.

Vid dessa och andra liknande möten har jag ofta velat säga ”jag vet hur det känns”, men inte förmått mig av respekt för det de anhöriga går igenom.
Men sanningen är inte långt därifrån.
I dag är det på dagen tio år sedan min morfar, Artur Merelaid, hittades brutalt ihjälslagen vid Myntplatsen på Hisingen i Göteborg. Det är i alla fall vad vi tror, för hans fall är ett av de 43 mord i Göteborgsområdet som ännu är olösta och ligger hos polisens ”Kalla fall”-grupp.
– När de ringde och sa att han hittats nära ättestupa..., säger sonen Toomas Merelaid.
– ...ja, då tänkte man ju ”har pappa verkligen tagit livet av sig?” Det stämde ju inte alls överens med bilden av honom eller hans beteende den sista tiden, säger Merike Merelaid. Eller det vi
fick reda på, att han hade gått för att fixa med sin hörapparat och sedan köpt lax för att grava in till jul.
Påsen från ”Feskarbröderna” i Nordstan, med morfars nyinköpta lax, låg kvar på platsen där han hittades långt efter att kroppen förts bort. Där stod jag, 18 år gammal, och ställde frågorna som alla anhöriga gör: hur, vem och varför?

Kort därefter fick min mammas misstankar medicinskt stöd.
– Enligt rättsläkaren var skadorna på Arturs kropp med högsta sannolikhet inte förenliga med ett fall. Detta gjorde att vi bland annat började se på om han kunde ha blivit påkörd vid Herkulesgatan och dumpad i det skogsbrynet eller misshandlad med ett tillhygge, säger Sven Ahlbin, chef för utredarna för fallet på Länskriminalpolisen.
Men tio år senare finns inga användbara ledtrådar eller information som kan lösa gåtan.
– Högst upp i det första huset framför slätten här stod en tant och såg att en person låg i det höga gräset. Men hon ringde vare sig ambulans eller polis. Jag sa det till kriminalpolisen då, att jag verkligen inte förstår hur en person tänker när man inte larmar när de ser en människa ligga ute i regnet, säger Merike Merelaid.
– Ja, han kunde ju ha överlevt då. Om hon bara hade ringt någon, säger Toomas Merelaid.

Tidigt på måndagsmorgonen den 3 december åkte Merike och Toomas förbi Myntplatsen på väg till sina arbetsplatser på norra Älvstranden, ovetande om att deras pappa låg i gräset en bit bort. Ett par timmar senare fick de chockbeskedet. Artur hade hittats död.
– Sedan var det som i en film. Jag satt i en korridor och fick en påse med pappas tillhörigheter. Hans plånbok var helt genomdränkt efter att han legat ute i nästan två dygn, säger Merike Merelaid.
Eftersom polisen inte fick fram några bra spår, vittnesuppgifter eller ett erkännande hamnade ärendet efter en tid bland de ”kalla fallen”. I dag kan utredningen inte ens med säkerhet säga att
han har blivit mördad, bara att mycket pekar på det.
– Vi utredde intensivt om Artur blivit utsatt för ett överfall men fick inga tips eller spaningsingångar, vilket är ovanligt med tanke på hur intensivt vi arbetade med detta, säger Sven Ahlbin.

Nu står jag åter på platsen där min morfar hittades död, tillsammans med min morbror Toomas och min mamma Merike. Än i dag saknar vi svar på vad som hände på platsen den där decemberhelgen för tio år sedan.
– Min jobbarkompis såg ju honom på Backaplan vid halv ett så det här har hänt mitt på dagen, säger Toomas Merelaid.
– Ja, finns det någon mer som sett något eller vet något om vad som hände pappa så hoppas jag verkligen att de ger sig tillkänna, säger Merike Merelaid.

I dag lägger jag, min lillasyster och mamma en blomma platsen där vår morfar och pappa hittades. Sedan besöker vi graven där han och mormor ligger, i Backatorp. Vi gör det med frågor som kanske aldrig blir besvarade. Om inte du vet något som kan ge oss ett bättre avslut, så att vi kan minnas Artur för vem han var – i stället för det som hände honom.

FAKTA Olösta mord i Göteborg
# I Göteborgsområdet finns just nu 43 så kallade ”kalla” mordfall. Dessa ärenden sköts av polisens ”Kalla fall”-grupp som vanligtvis arbetar på dem efter en turordningsprincip.
Om inte färska spår dyker upp i nya fall arbetar man med morden i den ordning de inträffat.
# Genomsnittsärendet tar cirka tre månader att ta sig igenom och i november fick gruppen en framgång när tingsrätten i Göteborg dömde Omar Hassan som skyldig för ett 15 år gammalt
mord på en lärare i Lunden. I det ärendet fanns dock en misstänkt redan från ett tidigt skede – fram till dom, något som saknas i de allra flesta andra olösta mordfall.
# Har du någon information om ett ”kallt” mordfall? Ring polisen på 11414 och be om
att bli kopplad till Kalla fall-gruppen eller mejla markus.hankins@gt.se.


Grafik: GT/Expressen 3/12 2011.
GT tisdagen 15 november 2011.

GÖTEBORG. Krögarna i Göteborg har krävt ett möte med kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S) i ett halvår.
Efter GT:s artiklar om bråket kring krogarnas öppettider blir träffen äntligen av.
- Jag har sagt att vi måste träffa krögarna innan frågan blivit het och infekterad som nu, säger Hulthén till GT.

Utredaren Fredrik Spak föreslår att alkoholtillstånden i Göteborg ska begränsas till 02.00, kommunalrådet Dario Espiga (S) ställde sig i fredagens GT positiv till det och i lördags avslöjade vi att tjänstemän i kommunen påverkat utredningens utformning.
På andra sidan skyttegravarna säger branschorganisationen Sveriges hotell- och restaurangföretagare (SHR) och flera ledande krögare att de förgäves försökt få till möten med kommunstyrelsens ordförande.
- Vi har fått beskedet att de inte vill träffa oss förrän ut­redningen blivit klar, säger Christer Johansson, ordförande för SHR:s regionförening i Västsverige.
I lördags stängde flertalet nattklubbar av musiken, tände ljusen och spelade upp ett bandat meddelande som skarpt kritiserade förslaget.
Då överöstes dansgolven av burop och folk skrek hatiska saker om Socialdemokraterna. Effekten blev så högljudd att den hördes rätt in i stadshuset.

"Skrämmande"
- Det blev en skrämmande upplevelse och jag är tveksam till att fortsätta med detta. Jag vill påpeka tydligt att vi inte ville gå den här vägen men kände att det var vårt enda sätt att nå ut med budskapet då ingen visat intresse för att prata med oss, säger Park Lanes Magnus Albrektsson.
Nu kan GT avslöja att Anneli Hulthéns stab på måndagen föreslagit ett mötesdatum för Avenyns Företagarförening, till mitten av december.
- Jag har själv vid upprepade tillfällen framfört till vd:n för Göteborg & Co att vi måste träffa krögarna och även ta med polisen vid de mötena. Innan frågan blivit het och infekterad som nu. Inte för att komma överens men för att få förståelse för varandras argument, säger Hulthén.
- Jag kan bara beklaga att de inte nått mig. Det kan vara så att någon av mina medarbetare inte ansett att det fanns plats i almanackan när de frågade.
Och nu är branschen lättad för att en dialog äntligen ska komma i gång.

Vill berätta vad de tycker
- För oss handlar det om att berätta vad vi tycker och vad vi tror effekterna blir av politikernas beslut.
- Vi ser oss som samarbetspartners till Göteborgs kommun och hoppas att de ska lyssna på oss, säger Magnus Albrektsson, vd på Park Lane.

LÄS MER OM DETTA:
"Nu tänker krogarna slå tillbaka" (11 november 2011),
"Här är spelet bakom krogbråket" och
"Krögarna ska utmana med egen studie" (12 november 2011).

Här lyssnar vi på Formel 1-ljud i Göteborg

Melissa Horn - Innan jag kände dig (Live, 2011)

Fatwa: Varför hatar galleri Mors Mössa mig?

SOCIALA MEDIER/KONST. Jag satt och slösurfade på Twitter nyss, närmare bestämt så kikade jag på vilka som Göteborgs Konsthall följer, när jag upptäckte ett galleri som jag aldrig hade besökt: Mors mössa. Den ligger tydligen på Övre Husargatan men jag kunde inte placera det riktigt. Är det måhända det galleri i samma kvarter som Egg 'n milk som hade Pål Hollenders jättelika knarkberg häromåret? funderade jag.

"Legendariskt inom Göteborgs konstliv", sa Fria Tidningar.

Skit samma. Jag följer väl dem och blir lite kultiverad, tänkte jag och klickade mig vidare.
Men oj vad det tog det stopp där och då...


"Sorry you can not follow this user (because they're blocking you)"
...löd chocken från Twitter.
Galleri Mors mössa - som jag till min kännedom aldrig haft någon kontakt med - blockerar mig från att följa dem. Grundaren och ägaren Margareta Orreblad verkar inte vilja att jag följer dem/henne, vilket kändes märkligt. Detta kräver ju naturligtvis en djuplodande journalistisk granskning, så jag formulerade genast följande tunga skjutjärnsgräv-mejl till dem...



Men då uppstod nästa problem. Via Google hittade jag ingen hemsida, än mindre någon mejladress. Blott ett telefonnummer med öppettider på diverse sajter som informerar om gallerierna här i stan. Ett nummer som naturligtvis ingen svarade på vid 23-tiden denna afton. Så jag kunde inte mejla iväg min granskning, fick inte tag på dem via telefon och kände mig närmast hopplös. Tills...

...det slog mig att jag kunde ge tillbaka med samma mynt. Mors Mössa är härmed blockerade från att följa mig. Min mäktiga manifestation mot Göteborgs kulturelit är inledd. Bäva månde mor och hennes mössa. Nu kommer käglorna i konstvärlden falla, en efter en...

Här jagar jag älg mitt i Majorna



ÄLGJAKT. En minst sagt annorlunda (smyg)start på älgjakten när en av skogens kungar irrade sig rakt in i centrala Göteborg, där jagad av polis och oss i flera timmar. Här ovan en lite film på när älgfan plötsligt dök upp på gatan framför mig. Slutade med en GT-lokallöpsedel i Majorna - där slutparten av jakten bedrevs och där älgen till sist fälldes - som dessutom gick jävligt bra försäljningsmässigt.

Hankins träffar: Idol/kebab-Maikel



IDOL. I går bjöd jag och fotografen Jan Wiridén in Idol-Maikel till sin vardagshemmaplan, jobbet på Kebab och Grillhouse på Munkebäcks torg. Där gjorde vi dels ovanstående tv-inslag, men tog naturligtvis även ett snack med honom till GT, något som var i morgonens pappertstidning och finns nu på GT.se...
GÖTEBORG. De svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye har varit inlåsta på skräckfängelset Kaliti, Etiopiens svar på Guantanamo Bay, i 17 dagar. En tidigare fånge berättar nu exklusivt för GT om den tortyr och de mardrömsliknande förhållanden som råder på anstalten. – Intagna bad om att bli avrättade för att slippa tortyren, säger Fasil Yenalem.

Den etiopiska redaktören Fasil Yenalem hölls som politisk fånge på Kaliti-fängelset i 17 månader på 00-talet. Hans ”brott” var att bevaka oppositionella politiker på den i dag bannlysta tidningen Addis Zena.
– Jag satt inlåst med 350 andra i en och samma sal. Vi delade på en dusch och det saknades ventilation. Så det blev iskallt eller väldigt varmt. Många fångar torterades och misshandlades så svårt att de bad om att få avrättas i stället för att tortyren skulle fortsätta, säger han till GT.

Sköts under en resa
Sedan mer än två veckor sitter Johan Persson, 30, från Kungälv och Martin Schibbye, 30, länge verksam i Göteborg, i samma fängelse. De sköts och fängslades under en reportageresa med syfte att bland annat dokumentera oljebolaget Lundin Petroleums verksamhet.
Ett bolag där utrikesminister Carl Bildt (M) satt i styrelsen mellan 2000 och 2006. Men ministern som är chef för UD – som ska arbeta för att frige de två journalisterna– vill inte svara på några frågor om sambandet.

Flydde till Holland
– Det har ingenting som helst med detta fallet att göra. Carl Bildt avslutade sitt engagemang i Lundin 2006 och det har inte att göra med hur UD hanterar ärendet, säger hans pressekreterare Anna Charlotta Johansson.
Kort efter frigivandet från Kaliti flydde Fasil Yenalem sitt hemland, till Holland. Där arbetar han nu på fristående oppositionella tv-kanalen ESAT. Han tror att svenska myndigheter kan få ut Schibbye och Persson, om de går på offensiven, nu.

Får det väldigt svårt
– Hamnar de i fängelse på en sådan dom kommer de att få det svårt, väldigt svårt. Men eftersom de är utlänningar kan de inte tortera dem för att släppa dem för då skulle de avslöja fängelseförhållandena för omvärlden. Därför måste svenska regeringen och EU sätta press på Etiopien innan domen, innan det är för sent. Etiopien förstår på någon nivå att det vore politiskt vansinne att låsa in två svenskar i 15 år, säger han.
Schibbye och Persson ställs 18 oktober inför rätta för påstådda terroristbrott. Samtidigt har Etiopiens regering de senaste tre månaderna fängslat ytterligare sex journalister – med stöd av samma antiterroristlag.
– De verkar vilja statuera ett exempel av Johan och Martin för att få andra journalister att avstå att åka dit, säger Jesper Bengtsson, ordförande i Reportrar utan gränser. Det hela är väldigt allvarligt och det mesta pekar på att de kommer att dömas till upp emot 15 års fängelse. Det är nu före domen man kan påverka, om
det går att påverka.

Markus Hankins
markus.hankins@gt.se


(Publicerat på sidan nio i GT - Göteborgstidningen - fredagen 23/9 2011)
 
Maskinen - Pengar (live)

MUSIK. Sveriges absolut värsta fucking liveakt de senaste fem åren, är tveklöst Maskinen. Jag och min lillasyster såg dem på en episk klubbspelning på Pustervik för sådär två år sedan. Efteråt hustlade vi oss in backstage och drack upp deras sprit och bärs. Medan syrran drägglade över Afasi så lovade jag Frej dyrt och heligt att jag skulle följa med dem på turné och skriva en artikelserie om dem.  Håller lådan oanmäld men bara tills jag får betalt.  Hey, där spriten går in går vettet, ja ni vet. Så jag är skyldig dem en. En fet en.  

Ta det på faktura, ta det i natura?

Anyhow. Nu när min semester é på g är det dags för lite Maskinen i lurarna igen. Och så fick jag en jävla lust att se dem på en fet klubbspelning igen. Eller se till att faktiskt skriva om dem. För det ryktas om en ny platta in the making, as we speak. Med den kommer de ta över to - fucking - talt som Sverige bästa festakt, live. Annars blir jag besviken.
Whoops. Här hittade jag ett bortglömt mejlkonto...

Timbuktu - Dödsdansen

Kanye West, Jay-Z - Otis

"Ur sin aska växer Kvillestaden fram"

KRÖNIKA. Jag ombads tidigare i år att delta i Kvillebäckens bloggvecka om den nya delen av vår stadsdel som ska byggas, då jag bor i krokarna. Följande text har alltså publicerats på Kvillebacken.se, den 14 april 2011 och jag återpublicerar den här för läsning för mina bloggläsare. Håll till godo.

Det är i de historiska ruinerna av det som tidigare var nya Kvillebäckens som värdet för morgondagens område växer fram. Vitalitet behövs för att det ska bli ett område i stadsdelen som inte drunknar i mängden och det är inget som kommer per automatik vid ett nybygge. Nya – gröna – Kvillebäcken måste värdesätta sin sunkighet för att kunna bli livaktigt.

Oavsett om New Yorks Williamsburg, Kreuzberg i Berlin eller våra egna Långgator till sist är det föredöme som bäst gett inspiration till ”New Kvillebäcken” så är det blandningen som är viktigast för att vi inte ska bygga oss en död framtid.

I dagens Göteborg har vi ett typiskt storstadsproblem i den växande stadskärnan där det behövs allt fler tusenlappar per kvadratmeter för att skaffa sig ett attraktivt boende. Det innebär oftast att den som är potentiell kund måste vara köpstark på ett sätt som unga människor inte är. I ett samhälle där åren med otrygga arbetsformer växer till decennier behöver varje stadsdel bejaka inte bara en blandad bebyggelse till bostadsformerna – utan även en kulturell atmosfär som är beredd att möta framtiden.

Men när paret i övre medelåldern analyserar sitt grannskap vill de oftast skriva på för en motsättning som inte bygger vitalitet. De vill inte bli störda, ha gapande människor, smuts eller högljudda livkonserter i kvarteret. När polisen, ivrigt påhejade av tillståndsenheten, slåss för att slopa femtillstånd för krögare är det just dessa människor som njuter. De vill leva i en pulserande storstad men har krav för närmiljön som passar bättre i den Värmländska skogsmiljön.

Så när femtillstånden dras in växer svartklubbarna tillbaka i Göteborg. Det är i den miljön som vitalitet skapas. När människor själva tar saken i egna händer. När kreativiteten bygger broar utanför etablissemangets fastställda ramverk. Den miljön måste nya Kvillebäcken sträva efter om viljan de facto är att bygga någonting som inte bara berör de närmast sörjande.

Djungeltrumman, örat på spårvägen. Där finns det som komma skall, det som snart ångar fram med kraft och blir stilbildande för morgondagen. I dessa ljudvågor får alla kraft och energi att förstå hur vi ska göra något spännande tillsammans. Den som på allvar tror att ”peka med hela handen” eller ”mandat från politikerna” ska skapa dynamik i morgondagens heta stadsdelar ljuger för sig själv, för sina ambitioner.

Så låt monstret växa fram. Bestäm inte allt på förhand. Stå emot viljan att tjäna den där extra kronan på lokalhyran eller problematisera det faktum att en krögare vill in där barnfamiljen vill sova. I morgon bygger vi inte Åmål på vår stads Manhattan. Vi bygger en mix, något som lever och växer sig till en attraktiv värld. Sådant går inte att planera fram. En grön stadsdel kan bara förhandsbestämmas till viss mån, sedan tar verkligheten över och ger signalen om vad som gör eller dödar dess kvarter.

Döda inte nya Kvillestaden före det att hon har fått liv. Ha lite tålamod och vifta inte med pekfingret. I utrymmet mellan medvetet samhälle och obstinat medborgare så finns utvecklingen för framtiden. Här kan vi skapa vårt eget Williamsburg, dit studenterna drömmer om att få flytta. Där både pensionären och den unga strebern vill stanna i decennier. Men sådan miljö går inte att planera på stadsbyggnadskontoret eller i blogginlägg. Det är bara något som skapas ur tillräcklig frihet för den som inte gömt sig i frihetens fängslande illusion.

Nya Kvillestaden bör leva och dö, för att bli intressant som lik. När gästerna från Stockholm stiger in i Brämaregårdens slitna verklighet så flockas vätskan till tårkanalerna. En verklighet som aldrig hade fått finnas kvar i deras Venedig. Så måste tiden och människorna prägla det som är drömmarna och framtiden. Så blir nya Kvillestaden en vital och miljömedveten framtidsstad. Inte genom dekret och mandat från ”the man”.
top