JOURNALISTIK. Ibland är det jobb som jag minst förväntar mig som ger störst respons. I förra veckan skrev jag om de här tre tjejerna som skulle ta bussen till badet (nej inte havet, my bad) och råkade ut för en helvetesresa i kollektivtrafiken.

Det är faktiskt länge sedan jag fick ett sådant jättelikt gensvar efter en artikel, för här trillade både mejl och privata meddelanden in på olika sociala nätverkssajter. Även om just "dödshotade" var ett ord som slank in fel i webbpubliceringen och fick tas bort senare (men då slant det mig förbi att ta en ny screenprint) så är resande i kollektivtrafik något som engagerar många och när tre "sårbara" unga tjejer drabbas av en äldre mans vrede - ja, då finns en kompott i artikeln som får folk att tända till.

Jag såg att jag fick någon sarkastisk kommentar på BaraBen.com som försökte ge sken av att den här artikeln på något sätt skulle vara dålig journalistik, men själv tycker jag helt tvärtom. Här låter vi vanliga människor komma till tals efter att ha drabbats av en dramatisk orätt i sin vardag. Precis sådant som väcker engagemang och som måste komma upp till ytan för att den typen av incidenter inte skall upprepas om och om igen.

Sedan skadar det ju inte att vi lyfter fram unga människor som dessutom är kvinnor. Något jag medvetet försöker få fram så mycket som möjligt i det vardagliga arbetet, då det är väldigt lätt att falla i slentrianmönster och enbart fylla tidningen med manliga medelålders "experter" och proffstyckare av olika slag. Det är en enkel väg att gå, då det finns gott om människor som bara väntar på att få tycka till om, ja, vad som helst. Då är ett extra samtal eller två, eller en lite större runda på stan eller platsen för en händelse att föredra, för att medverka till en bättre spridning av intervjuobjekt i tidningen. Alltid.

Sedan har jag då kontrasten. En manligt dominerad artikel där samtliga inblandade är män, där vår egen proffsexpert är en medelålders man, där ämnet är väldigt macho och manligt - nämligen öl. Det intressanta med artikeln är att den inte kom i närheten av de läsarsiffror eller det gensvar som ovanstående "skräckturs"-story kom upp i...

...men den gav ett jättestort gensvar på Facebook, där den hade fått 190 "gilla"-klick när nedanstående bild togs något dygn efter publiceringen (225 i skrivande stund). Här hade det dock bara droppat in ynka tre kommentarer på GT.se och jag fick inte ett enda mejl med vare sig positiv eller negativ feedback. Mot kanske 30 mejl angående "busstjejerna" och 69 "gilla"-klick.


Men som ni kan se finns reaktionen där ändå, då många har klickat in ett gilla på artikeln. Delvis har detta att göra med att Supporterklubben Änglarna webb-länkade från sin hemsida till GT.se-artikeln och gjorde reklam för nyheten på Facebook. Men kan man då jämföra de uppemot 200 "gilla"-klick på Facebook med de drygt 30 skrivna reaktioner av olika slag som dök upp till artikeln här ovanför?

Tveksamt. Men det är i vilket fall väldigt intressant att följa vilken respons olika slags artiklar får och än med intressant sett till innehållet, vilka personer som lyfts fram i dem och om de handlar om något "negativt" eller "positivt". Ibland kan jag till och med dra slutsatser mellan kön och reaktion, vilket bekräftar vissa strukturer som vi har i vårt samhälle. På gott och ont.

1 kommentarer:

Anonym sa...

de små tjejerna ser ut som någon har stulit deras kattunge...

top