JOURNALISTIK. Här ser ni två artiklar som jag hade i GT i förra veckan. Den ena - om flygkriget - producerade jag några dagar tidigare, som ett "ensidesdokument" och den andra - om Gudrun Schyman - var ett rent nyhetsknäck som jag roddade ihop kvällen före det gick i tryck.

Det intressanta är att jag fick jättestor respons på båda artiklarna, men på två väldigt olika sätt. Artikeln med Gudrun Schymans utspel mot SVT:s valgala gav en massiv respons på nätet. När jag vaknade nästa morgon hade kommentaren redan hunnit få 60-gilla klick på Facebook, över 130 kommentarer på GT.se och var den mest lästa artikeln på både GT:s som Expressens webbsajter.

I mejlboxen trängdes ett gäng mejlresponser och på jobbet snackade de om att den artikeln kanske borde fått mer utrymme i pappret. Allt från något väldigt enkelt, då alla såg att sändningen i fråga blev ett fiasko och jag ställde ett par enkla frågor till den person som var bäst lämpad att såga densamma.


Samma dag hade jag då mitt kortdokument på flygkriget mellan Ryanair och easyJet, vilket fick en helt annorlunda - men lika effektfull respons. Där blev jag kontaktad av flera personer som jag känner som sa direkt till mig att det var ett intressant ämne jag lyfte och att de uppskattade artikeln. Dessutom fick jag bra respons för timingen och innehållet från nattchefer och redigerare på jobbet, vilket alltid är uppskattad feedback. Men här var läsarresponsen - i alla fall den som nådde fram till mig - mycket mer beskedlig.

Naturligtvis är det så att kontroversiella ämnen per automatik väcker större reaktioner. Sedan är det - som jag tidigare konstaterat här på bloggen - mycket enklare för folk att ta sig tid för att skriva av sig negativitet, hat, irritation och liknande känslor, än uppskattning för innehåll. Precis på det sättet går även den börjande debatten i Gudrun-tråden, där de flesta har en åsikt om SVT, Feministiskt Initiativ, Gudrun eller något politiskt.

Det jag framför allt vill komma åt är att balansen mellan de här två tingen - sensationen och innehållet - är väldigt viktig för att man ska ha en levande och vital tidningsprodukt. Det går att producera material som upprör och engagerar människor, men dess förmåga att hålla kvar människor är begränsad. Därför måste den typen av kvällstidningsjournalistik kompletteras med en lite bredare och djupare tabloidjournalistik - men inte för den sakens skull något tråkigt eller stelt. Balansen är essensen i framgångsreceptet, en balans som svenska tidningar inte alltid lyckas att hålla. Jag säger inte att vi gör det jämt heller, men diskussionen lever och förbättringar kan alla alltid göra.

Sedan finns det en slags blandning med som är väldigt populär hos läsarna. En blandning av djup och "sensation", som i fallet med Malin Krtistiansen, 16, som våldtogs och mördades i ett litet samhälle utanför Borås för ett år sedan. För någon vecka sedan var jag hemma hos hennes mamma, Lena Kristiansen, och talade ut om det svåra året sedan mordet.

Faksimil GT.se 8 augusti 2010
Här har vi en människa som varit med om det värsta lidandet som jag kan tänka mig - att förlora sitt barn under hemska förhållanden. Det gör att berättelsen om sin dotter, om tiden sedan brottet, om kampen att leva vidare, nästan alltid blir väldigt känslosam och varm, något som verkligen går rakt in i hjärtat på både mig som journalist men framför allt på alla läsare. Artikeln blev även den mest lästa på vår webb den dagen - och låg kvar i toppskitet flera dagar efter det.

Till sist har vi de oväntade artiklarna, där vi i kvällspressen gör det som ingen annan tänker på att göra. Här nedan griper vi in och bjuder pensionärer i Vargön utanför Trollhättan på sill och färskpotatis, sedan de hört av sig till lokaltidningen TT-Ela och klagat på att kommunen snålade med maten, de hade bara fått käka färskpotatis en gång på hela sommaren. Så vår nyhetschef Ove "Bullis" Artursson skickade upp mig för att styra upp det, så att tanterna på Elekidens servicehus kunde få sig en festmåltid.

GT griper in och bjuder Doris Stenvall, 86, Berit Johansson, 74, Ulla Holm, 82, och de övriga boende på Ekelidens servicehus på färskpotatis den 31 juli 2010. Foto: Anders Ylander

Efter artikeln hörde lokala kockar,
politiker, vanliga medborgare och läsare av sig med allt från uppskattning för vårt "tilltag" till avsky mot att de äldre inte fått ordentlig mat på sitt boende. Läsarreaktioner är något väldigt intressant och det ger verkligen känsla av vitalitet för tidningsprodukten när det vi skapar med journalistiska skildringar mynnar ut i debatt och diskussion ute i samhället. Det är när vi skildrar och ni debatterar som medierna uppfyller sin absolut bästa funktion.

0 kommentarer:

top