"Ur sin aska växer Kvillestaden fram"

KRÖNIKA. Jag ombads tidigare i år att delta i Kvillebäckens bloggvecka om den nya delen av vår stadsdel som ska byggas, då jag bor i krokarna. Följande text har alltså publicerats på Kvillebacken.se, den 14 april 2011 och jag återpublicerar den här för läsning för mina bloggläsare. Håll till godo.

Det är i de historiska ruinerna av det som tidigare var nya Kvillebäckens som värdet för morgondagens område växer fram. Vitalitet behövs för att det ska bli ett område i stadsdelen som inte drunknar i mängden och det är inget som kommer per automatik vid ett nybygge. Nya – gröna – Kvillebäcken måste värdesätta sin sunkighet för att kunna bli livaktigt.

Oavsett om New Yorks Williamsburg, Kreuzberg i Berlin eller våra egna Långgator till sist är det föredöme som bäst gett inspiration till ”New Kvillebäcken” så är det blandningen som är viktigast för att vi inte ska bygga oss en död framtid.

I dagens Göteborg har vi ett typiskt storstadsproblem i den växande stadskärnan där det behövs allt fler tusenlappar per kvadratmeter för att skaffa sig ett attraktivt boende. Det innebär oftast att den som är potentiell kund måste vara köpstark på ett sätt som unga människor inte är. I ett samhälle där åren med otrygga arbetsformer växer till decennier behöver varje stadsdel bejaka inte bara en blandad bebyggelse till bostadsformerna – utan även en kulturell atmosfär som är beredd att möta framtiden.

Men när paret i övre medelåldern analyserar sitt grannskap vill de oftast skriva på för en motsättning som inte bygger vitalitet. De vill inte bli störda, ha gapande människor, smuts eller högljudda livkonserter i kvarteret. När polisen, ivrigt påhejade av tillståndsenheten, slåss för att slopa femtillstånd för krögare är det just dessa människor som njuter. De vill leva i en pulserande storstad men har krav för närmiljön som passar bättre i den Värmländska skogsmiljön.

Så när femtillstånden dras in växer svartklubbarna tillbaka i Göteborg. Det är i den miljön som vitalitet skapas. När människor själva tar saken i egna händer. När kreativiteten bygger broar utanför etablissemangets fastställda ramverk. Den miljön måste nya Kvillebäcken sträva efter om viljan de facto är att bygga någonting som inte bara berör de närmast sörjande.

Djungeltrumman, örat på spårvägen. Där finns det som komma skall, det som snart ångar fram med kraft och blir stilbildande för morgondagen. I dessa ljudvågor får alla kraft och energi att förstå hur vi ska göra något spännande tillsammans. Den som på allvar tror att ”peka med hela handen” eller ”mandat från politikerna” ska skapa dynamik i morgondagens heta stadsdelar ljuger för sig själv, för sina ambitioner.

Så låt monstret växa fram. Bestäm inte allt på förhand. Stå emot viljan att tjäna den där extra kronan på lokalhyran eller problematisera det faktum att en krögare vill in där barnfamiljen vill sova. I morgon bygger vi inte Åmål på vår stads Manhattan. Vi bygger en mix, något som lever och växer sig till en attraktiv värld. Sådant går inte att planera fram. En grön stadsdel kan bara förhandsbestämmas till viss mån, sedan tar verkligheten över och ger signalen om vad som gör eller dödar dess kvarter.

Döda inte nya Kvillestaden före det att hon har fått liv. Ha lite tålamod och vifta inte med pekfingret. I utrymmet mellan medvetet samhälle och obstinat medborgare så finns utvecklingen för framtiden. Här kan vi skapa vårt eget Williamsburg, dit studenterna drömmer om att få flytta. Där både pensionären och den unga strebern vill stanna i decennier. Men sådan miljö går inte att planera på stadsbyggnadskontoret eller i blogginlägg. Det är bara något som skapas ur tillräcklig frihet för den som inte gömt sig i frihetens fängslande illusion.

Nya Kvillestaden bör leva och dö, för att bli intressant som lik. När gästerna från Stockholm stiger in i Brämaregårdens slitna verklighet så flockas vätskan till tårkanalerna. En verklighet som aldrig hade fått finnas kvar i deras Venedig. Så måste tiden och människorna prägla det som är drömmarna och framtiden. Så blir nya Kvillestaden en vital och miljömedveten framtidsstad. Inte genom dekret och mandat från ”the man”.