Hankins.se- Markus Hankins Blogg

De flesta av oss hamnade inte i fängelse

2012-02-01T16:52:00.002+01:00

JOURNALISTIK. På GT-Kulturen tog redaktör Ingrid Norrman för ett tag sedan initiativ till en artikelserie om Göteborgs gator och i (ons-)dagens tidning var det dags för mig att skriva om en gata som betytt något speciellt för mig. Valet föll på Gåsagången, där jag bodde i sex-sju år på 1990-talet, under mellan- och högstadieåren.

"För även om jag minns timmarna på lekplatsen "Borgen", skären på basketplanens vinterspolade is och familjefesterna i Hyresgästföreningens lokal som några av mitt livs mest lyckliga stunder, så hamnade långt i från alla "Backaungar" på glada platser senare i livet.
I det perspektivet känner jag sorg över att vara tillbaka på Gåsagången."

Skriver jag i dagens artikel. Vill du läsa hela, kika in på GT.se/Kultur.

Foto: Amelie Herbertsson

För att se mer av Amelie Herbertssons bildjournalistik, kika in på hennes hemsida.

Webbexklusivt: "Vem mördade min morfar?" (ur lördagens GT)

2011-12-05T11:31:00.001+01:00

GT, sidorna 22-23, lördagen 3 december 2011.

GÖTEBORG. Här hittades Artur Merelaid, 82, dödad av ett kraftigt yttre våld mot bröstkorg och rygg, på dagen för tio år sedan. Länskriminalpolisen har tre teorier – att han blev ihjälslagen, påkörd eller föll från hög höjd – men saknar vittnen och spår. – Jag grät varje gång jag åkte förbi här under de första veckorna, säger dottern Merike Merelaid – min mamma.

Under mina tre och ett halvt år som reporter på GT har jag varit vid otaliga mordplatser. När jag passerar Hjällbo i dag minns jag alltid mötet med Nancy Tavsans otröstliga syster, nyårshelgen 2009. Morgonen före hade familjen fått chockbeskedet – deras älskade syster och dotter hade blivit brutalt mördad.
Året därpå mötte jag en annan blick av djup sorg, den här gången i en fars ögon. I dag ser jag fortfarande fackeltåget – där jag och Elin Krantz pappa var bland de drygt 2 500 personer som hedrade minnet av hans ihjälslagna dotter tidigare samma år – varje gång en ung blond kvinna kliver på spårvagnen.

Vid dessa och andra liknande möten har jag ofta velat säga ”jag vet hur det känns”, men inte förmått mig av respekt för det de anhöriga går igenom.
Men sanningen är inte långt därifrån.
I dag är det på dagen tio år sedan min morfar, Artur Merelaid, hittades brutalt ihjälslagen vid Myntplatsen på Hisingen i Göteborg. Det är i alla fall vad vi tror, för hans fall är ett av de 43 mord i Göteborgsområdet som ännu är olösta och ligger hos polisens ”Kalla fall”-grupp.
– När de ringde och sa att han hittats nära ättestupa..., säger sonen Toomas Merelaid.
– ...ja, då tänkte man ju ”har pappa verkligen tagit livet av sig?” Det stämde ju inte alls överens med bilden av honom eller hans beteende den sista tiden, säger Merike Merelaid. Eller det vi
fick reda på, att han hade gått för att fixa med sin hörapparat och sedan köpt lax för att grava in till jul.
Påsen från ”Feskarbröderna” i Nordstan, med morfars nyinköpta lax, låg kvar på platsen där han hittades långt efter att kroppen förts bort. Där stod jag, 18 år gammal, och ställde frågorna som alla anhöriga gör: hur, vem och varför?

Kort därefter fick min mammas misstankar medicinskt stöd.
– Enligt rättsläkaren var skadorna på Arturs kropp med högsta sannolikhet inte förenliga med ett fall. Detta gjorde att vi bland annat började se på om han kunde ha blivit påkörd vid Herkulesgatan och dumpad i det skogsbrynet eller misshandlad med ett tillhygge, säger Sven Ahlbin, chef för utredarna för fallet på Länskriminalpolisen.
Men tio år senare finns inga användbara ledtrådar eller information som kan lösa gåtan.
– Högst upp i det första huset framför slätten här stod en tant och såg att en person låg i det höga gräset. Men hon ringde vare sig ambulans eller polis. Jag sa det till kriminalpolisen då, att jag verkligen inte förstår hur en person tänker när man inte larmar när de ser en människa ligga ute i regnet, säger Merike Merelaid.
– Ja, han kunde ju ha överlevt då. Om hon bara hade ringt någon, säger Toomas Merelaid.

Tidigt på måndagsmorgonen den 3 december åkte Merike och Toomas förbi Myntplatsen på väg till sina arbetsplatser på norra Älvstranden, ovetande om att deras pappa låg i gräset en bit bort. Ett par timmar senare fick de chockbeskedet. Artur hade hittats död.
– Sedan var det som i en film. Jag satt i en korridor och fick en påse med pappas tillhörigheter. Hans plånbok var helt genomdränkt efter att han legat ute i nästan två dygn, säger Merike Merelaid.
Eftersom polisen inte fick fram några bra spår, vittnesuppgifter eller ett erkännande hamnade ärendet efter en tid bland de ”kalla fallen”. I dag kan utredningen inte ens med säkerhet säga att
han har blivit mördad, bara att mycket pekar på det.
– Vi utredde intensivt om Artur blivit utsatt för ett överfall men fick inga tips eller spaningsingångar, vilket är ovanligt med tanke på hur intensivt vi arbetade med detta, säger Sven Ahlbin.

Nu står jag åter på platsen där min morfar hittades död, tillsammans med min morbror Toomas och min mamma Merike. Än i dag saknar vi svar på vad som hände på platsen den där decemberhelgen för tio år sedan.
– Min jobbarkompis såg ju honom på Backaplan vid halv ett så det här har hänt mitt på dagen, säger Toomas Merelaid.
– Ja, finns det någon mer som sett något eller vet något om vad som hände pappa så hoppas jag verkligen att de ger sig tillkänna, säger Merike Merelaid.

I dag lägger jag, min lillasyster och mamma en blomma platsen där vår morfar och pappa hittades. Sedan besöker vi graven där han och mormor ligger, i Backatorp. Vi gör det med frågor som kanske aldrig blir besvarade. Om inte du vet något som kan ge oss ett bättre avslut, så att vi kan minnas Artur för vem han var – i stället för det som hände honom.

FAKTA Olösta mord i Göteborg
# I Göteborgsområdet finns just nu 43 så kallade ”kalla” mordfall. Dessa ärenden sköts av polisens ”Kalla fall”-grupp som vanligtvis arbetar på dem efter en turordningsprincip.
Om inte färska spår dyker upp i nya fall arbetar man med morden i den ordning de inträffat.
# Genomsnittsärendet tar cirka tre månader att ta sig igenom och i november fick gruppen en framgång när tingsrätten i Göteborg dömde Omar Hassan som skyldig för ett 15 år gammalt
mord på en lärare i Lunden. I det ärendet fanns dock en misstänkt redan från ett tidigt skede – fram till dom, något som saknas i de allra flesta andra olösta mordfall.
# Har du någon information om ett ”kallt” mordfall? Ring polisen på 11414 och be om
att bli kopplad till Kalla fall-gruppen eller mejla markus.hankins@gt.se.

Grafik: GT/Expressen 3/12 2011.

Förslaget om alkoholförbud på krogarna i #gbgftw väcker ilska på dansgolvet

2011-11-15T21:11:00.010+01:00

GT tisdagen 15 november 2011.

GÖTEBORG. Krögarna i Göteborg har krävt ett möte med kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S) i ett halvår.
Efter GT:s artiklar om bråket kring krogarnas öppettider blir träffen äntligen av.
- Jag har sagt att vi måste träffa krögarna innan frågan blivit het och infekterad som nu, säger Hulthén till GT.

Utredaren Fredrik Spak föreslår att alkoholtillstånden i Göteborg ska begränsas till 02.00, kommunalrådet Dario Espiga (S) ställde sig i fredagens GT positiv till det och i lördags avslöjade vi att tjänstemän i kommunen påverkat utredningens utformning.
På andra sidan skyttegravarna säger branschorganisationen Sveriges hotell- och restaurangföretagare (SHR) och flera ledande krögare att de förgäves försökt få till möten med kommunstyrelsens ordförande.
- Vi har fått beskedet att de inte vill träffa oss förrän utredningen blivit klar, säger Christer Johansson, ordförande för SHR:s regionförening i Västsverige.
I lördags stängde flertalet nattklubbar av musiken, tände ljusen och spelade upp ett bandat meddelande som skarpt kritiserade förslaget.
Då överöstes dansgolven av burop och folk skrek hatiska saker om Socialdemokraterna. Effekten blev så högljudd att den hördes rätt in i stadshuset.

"Skrämmande"
- Det blev en skrämmande upplevelse och jag är tveksam till att fortsätta med detta. Jag vill påpeka tydligt att vi inte ville gå den här vägen men kände att det var vårt enda sätt att nå ut med budskapet då ingen visat intresse för att prata med oss, säger Park Lanes Magnus Albrektsson.
Nu kan GT avslöja att Anneli Hulthéns stab på måndagen föreslagit ett mötesdatum för Avenyns Företagarförening, till mitten av december.
- Jag har själv vid upprepade tillfällen framfört till vd:n för Göteborg & Co att vi måste träffa krögarna och även ta med polisen vid de mötena. Innan frågan blivit het och infekterad som nu. Inte för att komma överens men för att få förståelse för varandras argument, säger Hulthén.
- Jag kan bara beklaga att de inte nått mig. Det kan vara så att någon av mina medarbetare inte ansett att det fanns plats i almanackan när de frågade.
Och nu är branschen lättad för att en dialog äntligen ska komma i gång.

Vill berätta vad de tycker
- För oss handlar det om att berätta vad vi tycker och vad vi tror effekterna blir av politikernas beslut.
- Vi ser oss som samarbetspartners till Göteborgs kommun och hoppas att de ska lyssna på oss, säger Magnus Albrektsson, vd på Park Lane.

LÄS MER OM DETTA:
"Nu tänker krogarna slå tillbaka" (11 november 2011),
"Här är spelet bakom krogbråket" och
"Krögarna ska utmana med egen studie" (12 november 2011).

Här lyssnar vi på Formel 1-ljud i Göteborg

2011-11-11T13:32:00.002+01:00

Här flyr Lotta Engberg mina frågor om hennes misstänkta skattebrott

2011-11-04T13:49:00.004+01:00

Melissa Horn - Innan jag kände dig (Live, 2011)

2011-10-16T12:31:00.001+02:00

Fatwa: Varför hatar galleri Mors Mössa mig?

2011-10-12T23:08:00.000+02:00

SOCIALA MEDIER/KONST. Jag satt och slösurfade på Twitter nyss, närmare bestämt så kikade jag på vilka som Göteborgs Konsthall följer, när jag upptäckte ett galleri som jag aldrig hade besökt: Mors mössa. Den ligger tydligen på Övre Husargatan men jag kunde inte placera det riktigt. Är det måhända det galleri i samma kvarter som Egg 'n milk som hade Pål Hollenders jättelika knarkberg häromåret? funderade jag.

"Legendariskt inom Göteborgs konstliv", sa Fria Tidningar.

Skit samma. Jag följer väl dem och blir lite kultiverad, tänkte jag och klickade mig vidare.
Men oj vad det tog det stopp där och då...

"Sorry you can not follow this user (because they're blocking you)"
...löd chocken från Twitter.

Galleri Mors mössa - som jag till min kännedom aldrig haft någon kontakt med - blockerar mig från att följa dem. Grundaren och ägaren Margareta Orreblad verkar inte vilja att jag följer dem/henne, vilket kändes märkligt. Detta kräver ju naturligtvis en djuplodande journalistisk granskning, så jag formulerade genast följande tunga skjutjärnsgräv-mejl till dem...

Men då uppstod nästa problem. Via Google hittade jag ingen hemsida, än mindre någon mejladress. Blott ett telefonnummer med öppettider på diverse sajter som informerar om gallerierna här i stan. Ett nummer som naturligtvis ingen svarade på vid 23-tiden denna afton. Så jag kunde inte mejla iväg min granskning, fick inte tag på dem via telefon och kände mig närmast hopplös. Tills...

...det slog mig att jag kunde ge tillbaka med samma mynt. Mors Mössa är härmed blockerade från att följa mig. Min mäktiga manifestation mot Göteborgs kulturelit är inledd. Bäva månde mor och hennes mössa. Nu kommer käglorna i konstvärlden falla, en efter en...

Maskinen - Krossa alla fönster

2011-10-12T13:20:00.000+02:00

Här jagar jag älg mitt i Majorna

2011-10-08T11:35:00.003+02:00

ÄLGJAKT. En minst sagt annorlunda (smyg)start på älgjakten när en av skogens kungar irrade sig rakt in i centrala Göteborg, där jagad av polis och oss i flera timmar. Här ovan en lite film på när älgfan plötsligt dök upp på gatan framför mig. Slutade med en GT-lokallöpsedel i Majorna - där slutparten av jakten bedrevs och där älgen till sist fälldes - som dessutom gick jävligt bra försäljningsmässigt.

Hankins träffar: Idol/kebab-Maikel

2011-10-04T12:09:00.003+02:00

IDOL. I går bjöd jag och fotografen Jan Wiridén in Idol-Maikel till sin vardagshemmaplan, jobbet på Kebab och Grillhouse på Munkebäcks torg. Där gjorde vi dels ovanstående tv-inslag, men tog naturligtvis även ett snack med honom till GT, något som var i morgonens pappertstidning och finns nu på GT.se...

Här är skräckfängelset som Johan Persson och Martin Schibbye riskerar tortyr på

2011-09-23T22:42:00.002+02:00

GÖTEBORG. De svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye har varit inlåsta på skräckfängelset Kaliti, Etiopiens svar på Guantanamo Bay, i 17 dagar. En tidigare fånge berättar nu exklusivt för GT om den tortyr och de mardrömsliknande förhållanden som råder på anstalten. – Intagna bad om att bli avrättade för att slippa tortyren, säger Fasil Yenalem.

Den etiopiska redaktören Fasil Yenalem hölls som politisk fånge på Kaliti-fängelset i 17 månader på 00-talet. Hans ”brott” var att bevaka oppositionella politiker på den i dag bannlysta tidningen Addis Zena.
– Jag satt inlåst med 350 andra i en och samma sal. Vi delade på en dusch och det saknades ventilation. Så det blev iskallt eller väldigt varmt. Många fångar torterades och misshandlades så svårt att de bad om att få avrättas i stället för att tortyren skulle fortsätta, säger han till GT.

Sköts under en resa
Sedan mer än två veckor sitter Johan Persson, 30, från Kungälv och Martin Schibbye, 30, länge verksam i Göteborg, i samma fängelse. De sköts och fängslades under en reportageresa med syfte att bland annat dokumentera oljebolaget Lundin Petroleums verksamhet.
Ett bolag där utrikesminister Carl Bildt (M) satt i styrelsen mellan 2000 och 2006. Men ministern som är chef för UD – som ska arbeta för att frige de två journalisterna– vill inte svara på några frågor om sambandet.

Flydde till Holland
– Det har ingenting som helst med detta fallet att göra. Carl Bildt avslutade sitt engagemang i Lundin 2006 och det har inte att göra med hur UD hanterar ärendet, säger hans pressekreterare Anna Charlotta Johansson.
Kort efter frigivandet från Kaliti flydde Fasil Yenalem sitt hemland, till Holland. Där arbetar han nu på fristående oppositionella tv-kanalen ESAT. Han tror att svenska myndigheter kan få ut Schibbye och Persson, om de går på offensiven, nu.

Får det väldigt svårt
– Hamnar de i fängelse på en sådan dom kommer de att få det svårt, väldigt svårt. Men eftersom de är utlänningar kan de inte tortera dem för att släppa dem för då skulle de avslöja fängelseförhållandena för omvärlden. Därför måste svenska regeringen och EU sätta press på Etiopien innan domen, innan det är för sent. Etiopien förstår på någon nivå att det vore politiskt vansinne att låsa in två svenskar i 15 år, säger han.
Schibbye och Persson ställs 18 oktober inför rätta för påstådda terroristbrott. Samtidigt har Etiopiens regering de senaste tre månaderna fängslat ytterligare sex journalister – med stöd av samma antiterroristlag.
– De verkar vilja statuera ett exempel av Johan och Martin för att få andra journalister att avstå att åka dit, säger Jesper Bengtsson, ordförande i Reportrar utan gränser. Det hela är väldigt allvarligt och det mesta pekar på att de kommer att dömas till upp emot 15 års fängelse. Det är nu före domen man kan påverka, om
det går att påverka.

Markus Hankins
markus.hankins@gt.se

(Publicerat på sidan nio i GT - Göteborgstidningen - fredagen 23/9 2011)

Ingen skatt till regeringen - vi tar det svart på parkeringen

2011-08-25T06:18:00.001+02:00

Maskinen - Pengar (live)

MUSIK. Sveriges absolut värsta fucking liveakt de senaste fem åren, är tveklöst Maskinen. Jag och min lillasyster såg dem på en episk klubbspelning på Pustervik för sådär två år sedan. Efteråt hustlade vi oss in backstage och drack upp deras sprit och bärs. Medan syrran drägglade över Afasi så lovade jag Frej dyrt och heligt att jag skulle följa med dem på turné och skriva en artikelserie om dem. Håller lådan oanmäld men bara tills jag får betalt. Hey, där spriten går in går vettet, ja ni vet. Så jag är skyldig dem en. En fet en.

Ta det på faktura, ta det i natura?

Anyhow. Nu när min semester é på g är det dags för lite Maskinen i lurarna igen. Och så fick jag en jävla lust att se dem på en fet klubbspelning igen. Eller se till att faktiskt skriva om dem. För det ryktas om en ny platta in the making, as we speak. Med den kommer de ta över to - fucking - talt som Sverige bästa festakt, live. Annars blir jag besviken.

Du har 741 missade samtal...

2011-08-25T04:40:00.002+02:00

Whoops. Här hittade jag ett bortglömt mejlkonto...

Timbuktu - Dödsdansen

2011-08-23T01:40:00.003+02:00

Kanye West, Jay-Z - Otis

2011-08-22T16:16:00.002+02:00

"Ur sin aska växer Kvillestaden fram"

2011-05-04T00:17:00.000+02:00

KRÖNIKA. Jag ombads tidigare i år att delta i Kvillebäckens bloggvecka om den nya delen av vår stadsdel som ska byggas, då jag bor i krokarna. Följande text har alltså publicerats på Kvillebacken.se, den 14 april 2011 och jag återpublicerar den här för läsning för mina bloggläsare. Håll till godo.

Det är i de historiska ruinerna av det som tidigare var nya Kvillebäckens som värdet för morgondagens område växer fram. Vitalitet behövs för att det ska bli ett område i stadsdelen som inte drunknar i mängden och det är inget som kommer per automatik vid ett nybygge. Nya – gröna – Kvillebäcken måste värdesätta sin sunkighet för att kunna bli livaktigt.

Oavsett om New Yorks Williamsburg, Kreuzberg i Berlin eller våra egna Långgator till sist är det föredöme som bäst gett inspiration till ”New Kvillebäcken” så är det blandningen som är viktigast för att vi inte ska bygga oss en död framtid.

I dagens Göteborg har vi ett typiskt storstadsproblem i den växande stadskärnan där det behövs allt fler tusenlappar per kvadratmeter för att skaffa sig ett attraktivt boende. Det innebär oftast att den som är potentiell kund måste vara köpstark på ett sätt som unga människor inte är. I ett samhälle där åren med otrygga arbetsformer växer till decennier behöver varje stadsdel bejaka inte bara en blandad bebyggelse till bostadsformerna – utan även en kulturell atmosfär som är beredd att möta framtiden.

Men när paret i övre medelåldern analyserar sitt grannskap vill de oftast skriva på för en motsättning som inte bygger vitalitet. De vill inte bli störda, ha gapande människor, smuts eller högljudda livkonserter i kvarteret. När polisen, ivrigt påhejade av tillståndsenheten, slåss för att slopa femtillstånd för krögare är det just dessa människor som njuter. De vill leva i en pulserande storstad men har krav för närmiljön som passar bättre i den Värmländska skogsmiljön.

Så när femtillstånden dras in växer svartklubbarna tillbaka i Göteborg. Det är i den miljön som vitalitet skapas. När människor själva tar saken i egna händer. När kreativiteten bygger broar utanför etablissemangets fastställda ramverk. Den miljön måste nya Kvillebäcken sträva efter om viljan de facto är att bygga någonting som inte bara berör de närmast sörjande.

Djungeltrumman, örat på spårvägen. Där finns det som komma skall, det som snart ångar fram med kraft och blir stilbildande för morgondagen. I dessa ljudvågor får alla kraft och energi att förstå hur vi ska göra något spännande tillsammans. Den som på allvar tror att ”peka med hela handen” eller ”mandat från politikerna” ska skapa dynamik i morgondagens heta stadsdelar ljuger för sig själv, för sina ambitioner.

Så låt monstret växa fram. Bestäm inte allt på förhand. Stå emot viljan att tjäna den där extra kronan på lokalhyran eller problematisera det faktum att en krögare vill in där barnfamiljen vill sova. I morgon bygger vi inte Åmål på vår stads Manhattan. Vi bygger en mix, något som lever och växer sig till en attraktiv värld. Sådant går inte att planera fram. En grön stadsdel kan bara förhandsbestämmas till viss mån, sedan tar verkligheten över och ger signalen om vad som gör eller dödar dess kvarter.

Döda inte nya Kvillestaden före det att hon har fått liv. Ha lite tålamod och vifta inte med pekfingret. I utrymmet mellan medvetet samhälle och obstinat medborgare så finns utvecklingen för framtiden. Här kan vi skapa vårt eget Williamsburg, dit studenterna drömmer om att få flytta. Där både pensionären och den unga strebern vill stanna i decennier. Men sådan miljö går inte att planera på stadsbyggnadskontoret eller i blogginlägg. Det är bara något som skapas ur tillräcklig frihet för den som inte gömt sig i frihetens fängslande illusion.

Nya Kvillestaden bör leva och dö, för att bli intressant som lik. När gästerna från Stockholm stiger in i Brämaregårdens slitna verklighet så flockas vätskan till tårkanalerna. En verklighet som aldrig hade fått finnas kvar i deras Venedig. Så måste tiden och människorna prägla det som är drömmarna och framtiden. Så blir nya Kvillestaden en vital och miljömedveten framtidsstad. Inte genom dekret och mandat från ”the man”.

Okunnighet och rasism ligger bakom påhoppen mot IFK Göteborg

2011-05-03T19:59:00.002+02:00

DEBATT. På Newsmill skriver "debattören" Damon Rasti att problem med diskriminering finns i svensk fotboll. "Spelare med utländsk bakgrund har svårt att komma fram inom klubbar som IFK Göteborg", skriver han i sin debattartikel "Diskrimineringen finns även inom svensk fotboll, Lagrell". Här är Markus "Frankie" Hankins svar på detta galna utspel, på BaraBen.com (samma som nedan) och inom kort även på debattsajten Newsmill.

Okunnighet leder "debattören" Damon Rasti att kasta skit på IFK Göteborg i sitt försök till kritik mot en påstådd rasism inom svensk fotboll. Hela debatten genomsyras av en unken idé om att invandrare per automatik är större individualister och lite "annorlunda" än vad genomsnittssvensken är. Själv är jag invandrare och följer alla de invandrare och utländska spelare som är en stor del av IFK Göteborgs A-lag och ungdomssektion. Här är de enda som upplever den i medierna påstådda "rasismen" – de som inte är i närheten av föreningen.

I ett märkligt sammelsurium till debattartikel om att franska fotbollsförbundet diskuterat etnisk kvotering till fotbollslandslagen drar Damon Rasti in IFK Göteborg i en gyttja av taskig logik och fördomsfulla slutsatser. Han skriver att IFK Göteborg fått kritik för att individualister inte släpps fram i föreningen. I den mediekritiken – där ett par fotbollstyckare på TV4 drivit den linjen – har Malmö FF målats ut som Göteborgslagets motpol. Där tillåts "attraktiv fotboll, individualister" och i förlängningen det som egentligen är poängen i debattörernas svammel – där får invandrare mer utrymme.

Jag tycker det är märkligt att debattera med personer som inte har koll på ämnet som de ger sig in i, men känner mig tvungen. IFK Göteborg är något som under de snart tre decennierna av min uppväxt präglat mig som person. Alla i min generation, i min hemstad, följer detta lag som en katolik håller koll på påven. Så när någon börjar kasta skit på vårt "Blåvitt" kan det inte stå oemotsagt. Debatt bör innehålla fakta och dem har denne Rasti inte någon som helst koll på. Det ter sig alldeles uppenbart för alla oss som följer Blåvitt på nära håll.

Damon Rasti rycker ihop lite andra- och tredjehandspåståenden från medierna som grund för att IFK Göteborg är med och sprider en kultur som är mot invandrare. Som "bevis" för detta radar han upp att den tidigare IFK-spelaren William Atashkadeh ("med iransk bakgrund", som Rasti påpekar övertydligt), sagt till Fotbollskanalen att han "inte fick utrymme och att klubben inte vågade släppa fram individualister som bryter mönstret". Det kallas lösryckt information, formad för hans debattsyfte.

Den som är intresserad av fakta kan kika på följande två saker:

1. IFK Göteborg spelar med ett 4-2-3-1 system.
Det är uppställningen på banan och ettan representerar anfallaren. Det innebär att IFK Göteborg har plats för en renodlad anfallsspelare på banan samtidigt. William Atashkadeh är anfallare. Han är en ung och lovande anfallare, men han konkurrerade med landslagsmannen och tidigare skyttekungen Tobias Hysén om spetsplatsen. Dessutom gjorde Blåvitt ett spektakulärt anfallsnyförvärv av Pär Ericsson från Gais, en spelare som enligt mediala uppgifter kostade föreningen otroliga 6.2 miljoner kronor. Då skall alltså IFK Göteborg frångå sitt spelsystem, peta landslagsstjärnan och sätta sitt jätteförvärv på återväxt för att en kille som har ursprung i Iran och inte Hisingen eller Värmland ska få spela? William stack från Blåvitt för han visste att det var i det närmaste omöjligt att slå sig fram i konkurrensen.

2. IFK Göteborg erbjöd William ett kontrakt.
Så när det sägs att "klubben inte vågade släppa fram individualister" måste det syfta på mentaliteten i laget i ren allmänhet. Nu vet jag inte om Damon Rasti har träffat William Atashkadeh eller sett honom spela fotboll. Jag betvivlar starkt att så är fallet. För då hade han snabbt insett att William – som jag intervjuat personligen och sett live i dussintals matcher – är så "svensk" och slätstruken som en professionell fotbollsspelare nu kan vara. Han är ingen Bojan Djordic, ingen Zlatan Ibrahimovic – utan påminner mer om Henke Larsson till attityd och mentalitet. Till spelstilen är han dessutom ingen bolltrollare och magisk konstnär, utan en snabb och vass boxspelare (vet du inte vad det är, försök med Google). Så kritiken handlar naturligtvis om att han själv inte fick plats, men när det mediala drevet söker sin tes så blir myter sanningar. För IFK Göteborgs sportchef Håkan Mild erbjöd William en kontraktsförlängning, men han ville inte skriva på. Han visste att det var mycket svårare att få speltid i Blåvitt än hos konkurrenten Örebro SK, som oftast spelar med tre forwards på planen.

Men det är väl inte relevant med sådana fakta när hysteriska slutsatser skall pusslas ihop.

Alla som jobbar inom media, inte minst jag som kvällstidningsjournalist, vet hur ett drev sätter i gång. Minns videovåldet, som låg bakom allt samhällsvåld under 1980-talet och minns nu senast hur vi alla skulle dö när fågelinfluensan hotade vår trygga lilla vrå i världen. När journalister bestämt sig för en tes som redaktörer sedan driver stenhårt så kommer artikeln att handla om detta – vad intervjupersonen än menar och säger. Läs Patrik Sjöbergs nya bok "Det du inte såg" för en liten inblick i den världen. Där pekas den typen av usel journalistik ut som ett hårresande bevis på att vissa svenska journalister borde tänka efter både en och två gånger före det att artiklar lämnas i från dem till tryckpressen.

Sedan kommer nästa kille in i bilden. Min gamle bekant Mathias Ranégie. "I Blåvitt var det mer: passa in i gruppen, du kan börja med det, och tro inte att du är nåt speciellt", säger han och citeras av Rasti. Ja, och läser man ännu mer av honom kan man så sent som i måndagens GT och Expressen läsa hur han börjat äta ordentligt som 26-åring. Där berättar han att det är först i år som han orkar spela en hel fotbollsmatch, utan att ta slut i den 70:e minuten. I IFK Göteborg gjorde han inte det och hade musklerna på fel plats. Så han var aldrig i den fysiska form som gjorde honom aktuell för att bygga ett topplag kring. När han sedan kombinerade detta med att dricka sprit i mängder, springa på krogen stup i kvarten, köra BMW i stället för Blåvitts sponsorbilar och skryta vitt och brett om sina rikedomar efter en kort utlandssjour i Holland – så blir du inte framgångsrik i IFK Göteborg.

För till skillnad från Örebro SK och BK Häcken är IFK Göteborg Sveriges största klubb sett till antalet personer som säger sig hålla på laget och kraven är där efter. I den föreningen krävs absolut professionalism och en särskild inställning för att lyckas, vare sig man heter Anders eller Abdullah. Det har ingenting med etnicitet att göra, eller menar Damon Rasti att personer med annan kulturell bakgrund än etnisk "svensk" har lättare för att bete sig illa åt? Det hoppas jag verkligen inte.

I sitt tredje exempel tar Rasti upp expertkommentatorn Pontus Kåmark, f.d. spelare i föreningen, som i en TV4-sändning sa: "Under en period så gick de bästa utländska talangerna i stan gick till Öis i stället, det var ingen idé att gå till IFK Göteborg för där satsades det inte på dem".

Men åter igen struntar han i fakta, eller så är han oerhört dåligt insatt. När jag kritiserade Kåmark på BaraBen.com för sina uttalanden gjorde han en total pudel i nästa program och försökte hävda att han inte alls menat att invandrare skulle vara ovälkomna på Kamratgården. Han menade minsann att resonemanget gällt "individualister". Påpekas skall – och det här är helt avgörande i sammanhanget – att under perioden som Pontus Kåmark spelade i IFK Göteborg var detta A-lag ett världslag. Halva den svenska landslagstruppen spelade i IFK Göteborg, i det framgångsrika VM 1994 när Sverige tog en bronspeng, lirade sju av spelarna i truppen på Kamratgården till vardags.

Därmed var det i det närmaste omöjligt att få en plats i IFK Göteborgs A-lag. Men inte för att laget – som då tränades av ungdomssektionens nuvarande chef, scoialisten Roger Gustafsson – såg ner på killar som hade rötterna på Balkan eller Afrika. Nej, orsaken till att alla de så kallade småtalangerna i Göteborg gick till konkurrenter var för att IFK Göteborg köpte landets bästa färdiga spelare till laget. När du blev stjärna, eller landslagman, var det enda inhemska steget före ett proffsliv i utlandet, att spela i IFK Göteborg. Laget som prenumererade på framgångar i Champions League. Därför fick få lokala talanger möjligheten i Blåvitt.

I dagens mindre framgångsrika IFK Göteborg är bilden en helt annan. Hela ungdomssektionen kryllar av killar med invandrarbakgrund. Inte för att föreningen satsat medvetet på dessa – utan för att Änglagården, föreningens speciella ungdomssatsning har sina lokaler och träningsplaner i östra Göteborg. Nära invandrartäta stadsdelar som Kortedala, Bergsjön och Angered. I dessa ungdomslag möter de killar från Sävedalen, Partille, Örgryte, Lundby och Torslanda – för att få spela i landets mest framgångsrika förening.

Målsättningen är sedan uppstarten av ungdomssektionen att A-laget en dag i det närmaste bli självförsörjande på "egna produkter", spelare från ungdomsleden. Och här finns invandrarna i majoritet även för att idrott blivit en klassfråga i det moderna Sverige. Arbetarklassens barn har inte råd, möjlighet och ofta kunskap för att bryta sig in i extremt etniskt vita sporter som tennis, golf eller segling. Men en boll kan alla sparka på efter skolan och därmed tar IFK Göteborg i dag ett socialt ansvar i stadens östra förorter på ett sätt som mediedrevet i Stockholm inte har någon som helst inblick i. De senaste åren har den blåvita dominansen i förorterna blivit så stor att ungdomslagets träningsbyxa blev en modepryl i Bergsjön, Biskopsgården och Hisings Backa. Ungdomar som inte hade något att göra med IFK Göteborgs fotbollsverksamhet vallfärdade i flera år till Blåvittshopen för att köpa sig "IFK-byxor", då de tuffa och coola killarna på högstadieskolor i förorterna gick omkring med sådana.

Det om något är ett bevis på att IFK Göteborg är nära vanliga människor och i synnerhet ute i förorterna. När denna nya generation svenskar växer upp och skaffar sig barn kommer deras ungar att hålla på Blåvitt. Då kommer även en diversifiering av läktarna på A-lagets elitmatcher som återspeglar stadens dynamik på ett bättre vis. För där är vi inte ännu. Det hade varit en mycket vettigare ingång till kritiken av svensk fotboll, då det finns många fler invandrare per kapita på planen än vad det gör på läktarna. Här finns det gott om ingångar till kritik, inte minst den jag själv engagerat mig i – hur elitfotbollen i dag håller på att bli en klassfråga, med eskalerande biljettpriser. Men det skulle ju kräva att man gör sociologiska samhällsanalyser av det som debatteras och inte bara slänga ihop lösryckta citat. Och då blir det hela lite svårare för debattörer som vill vinna billiga poäng.

Hela debatten genomsyras av en unken idé om att invandrare per automatik är större individualister och lite "annorlunda" än vad genomsnittssvensken är. Jag är själv invandrare, på farsans sida från USA och morsans sida från den tidigare Sovjetrepubliken Estland. Jag är uppvuxen i en av dessa nämnda förorter till Göteborg och har alltid haft samma miljö som killarna i fokus för debatten. Precis som dessa frågat mig undrar jag hur det kan komma sig att etnisk tillhörighet och inte miljö och sociala strukturer är det som präglar hur en person blir och växer upp?

Jag skulle vilja påstå att alla från arbetarklassen i dessa förorter har en mycket större förståelse för vad kollektivism och kamp är än vad Damon Rasti ger uttryck för att ha. Underdog-perspektivet leder oftast inte till en Hollywood-rulle där den ensamma kämpen besegrar hela världen och slår sig fram med våld. Tvärt om är vi invandrare från förorten inte några spektakel och galna personer, hur galet underhållande du än tycker att Zlatan Ibrahimovic är. För i så fall borde väl Frölundasonen Patrik Sjöberg stå som mall för hus "Svensson" är? Det brister i logiken. Precis som det att en person från en överklassmiljö kan bryta mönster – då det är en unik individ som präglas av sin uppväxt – så kan person från "ghettot" bryta mönster och bli allt det som han inte förväntas vara. För i tider av bilbrännande och upplopp i en del av Göteborgs förorter tror jag att den så förkastade och medialt hatade Blåvitt-mentaliteten, där laget alltid går före individen, är en frisk fläktoch ett trendbrott.

Självutnämnda experter som inte följer fotbollen på nära håll skriker om att vi minsann behöver större fokus på individualitet och måste lära oss att uppskatta prestationerna (underförstått: mer än resultaten) för att "hänga med". Men svensk fotboll har både på landslagsnivå som klubblagsnivå nått enorma framgångar som är mycket större än vad vi rent tekniskt borde, sett till storleken på vår nation. Dessa har nåtts genom den kollektiva anda, det lagtänk och den strategiska vilja som nu sågas av ett fåtal – dock högljudda – debattörer.

Vill man kritisera vilka som är anställda på Svenska Fotbollsförbundet, gör gärna det. Men blanda inte in IFK Göteborgs föreningsfilosofi i det. Speciellt om man som debattör inte har den blekaste aning om vilka fakta som finns eller vad förutsättningarna varit för de skeenden som tas upp som "bevis" för ens tes. Fotbollen behöver "anpassa sig till det nya Sverige", skriver Damon Rasti. Själv tycker jag att han bör anpassa sig till verkligheten. Vi lever fortfarande i en – om så utmanad – demokrati där man har rätten att inte hålla med. Och den tes som klumpar ihop invandrare som något exotiskt och som hittar konspirationer bakom det faktum att inte majoriteten av spelarna i IFK Göteborg är mörkhyade, bör kvävas i sin linda. Den är rasistisk och okunnig.

Artikelförfattaren Damon Rasti beskrivs som "debattör" här på Newsmill. Men eftersom jag aldrig hört talas om honom fick jag göra den obligatoriska Google-sökningen på namnet för att förstå vem det var som hävde ur sig dessa märkliga och ogrundade påståenden. Tydligen är det en av upphovsmännen till skvallersajten Tjuvlyssnat som nu berikar fotbollssverige med dessa väl genomtänka andrahandrykten. Precis som han gjorde på sin blogg – som han omvandlat till bok. Och som första träff på Google kom en bloggpost upp, som fotbollskrönikören och Öis:aren Marcus Birro skrev 31 januari 2007: "Fuck you Damon Rasti". I concur.

Och förresten, i går besegrade IFK Göteborgs "omoderna" och "tråkiga" kollektiv detta spännande och nyskapande individualistiska Malmö FF i en fotbollsmatch. Där räknas inte etnisk mix, eller farmors födelseland, utan enbart gjorda mål. I Blåvitts startelva spelade fem killar som inte har sin etniska hemvist i Sverige. Men vi som är invandrare men inte beter oss som Zlatan Ibrahimovic bör väl egentligen inte räknas in som "riktiga" invandrare. Vi måste väl vara etniska svenskar, eller? Det där är en farlig omvänd rasism som stämplar folk på ett sätt som jag bara finner en liknande – om så på ett eget sätt, från en egen kant – exempel på. Det är Sverigedemokraterna.

IFK Göteborg vann i vilket fall med två mål mot Malmö FF:s noll. Och sist jag kikade på sportens principer går elitfotboll ut på att vinna. Innebär det nu att hela fotbollsverige bör ta fram karbonpappren för att göra precis så som IFK Göteborg gör för närvarande? Nej, naturligtvis inte. Det finns många vägar till framgång och en av dem odlar Blåvitt med sin ungdomssatsning i dag. Den där invandrarkillarna är i majoritet och redan har börjat ta platser i den tuffaste konkurrensen i Göteborgsfotbollen. Och det kommer de att fortsätta att göra så länge inte en Rosenqvist eller Svensson är bättre som fotbollsspelare. För det är vad som avgör om du platsar i IFK Göteborg, vad folk i Stockholm än säger.

Hankins: "Jag hatar att älska den här fuckin' stan"

2011-05-02T10:45:00.000+02:00

HANKINSTUBE. BaraBen:s Frankie tolkar ångest- och panikattackerna i blåvita supporterled efter flera inledande förluster i Allsvenskan 2011, fritt efter Anton Kristiansson.

Här testar jag Atmosfear på Liseberg

2011-04-21T10:41:00.002+02:00

Här kuppar Bert Karlsson in sig på min blogg

2011-03-07T03:15:00.000+01:00

Frankie's fotbollsblogg har fått oväntat besök... Foto: NYHETER24

SCHLAGER. Det har väl knappast undgått någon att Melodifestivalen är i full gång just nu. Schlager-röstningsskandaler och melodidiskussioner rasar på allt från insändarsidor, löpsedlar till bloggar och tweets. Och på min fotbollsblogg hos Nyheter24 har jag fått sällskap av Bert Karlsson, vars Schlagervideoblogg får promotion på de andra bloggarna, via en banner (bilden).

Jag vet inte vad jag ska säga. Om jag ska skratta eller gråta.

Ni som känner mig eller följer mig vet ju att jag bland annat medverkat i SVT:s Debatt (2008) som "schlagermotståndare". Ja, alltså, jag har inget emot att folk tävlar i musik. Den gången medverkade jag i en förvirrad debatt mot Mark Levengood som huvudmotståndare, för att förklara och ge mitt perspektiv på vilken låg nivå det är på program av den här typen. För att påpeka att det inte är vettigt för SVT att ha programmet i sin tablå. Det jag vänder mig mot är att ett sådant där superjippo som Bert och hans kompisar tjänar multum på – ska finansieras av licenspengar och sändas i public service.

Schlagerfestivalen har, som jag ser det, inte ett jota att göra i public service så länge upplägget är som det är i dag. Hela eländet är überkommersialiserat och big business för alla från konkurrerande medier till musikindustrin. Det finns inget uns av ren musiktävling kvar i detta, tyvärr. Ett sådant koncept hade varit enklare att motivera i Sveriges Television, men nu är det totalt malplacerat. Och lika lite hör Bert Karlsson hemma på min fotbollsblogg. Men till skillnad från spektaklet på SVT finansieras ju inte Nyheter24 av min tv-avgift...

The biggest newser

2011-03-02T02:30:00.001+01:00

The Daily Show With Jon Stewart

Mon - Thurs 11p / 10c

The Biggest Newser

www.thedailyshow.com

Daily Show Full Episodes

Political Humor & Satire Blog

The Daily Show on Facebook

Att sova ut på flygplatsen efter semestern

2011-02-25T09:59:00.000+01:00

~~1a bilden: Några du umgås väldigt mycket med.~~
~~2a bilden: En bild på dig själv.~~

~~3e bilden: En bild på någon i din familj.~~

Lillasyster och jag sover på Tallinns flygplats. Vild semester...

4e bilden: En bild på något som gör dig glad.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på ditt syskon.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: En bild på din favoritplats.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: En bild från ett ställe du älskar.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En bild på barndomsvänner.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En bild som du är nöjd med.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.

Här är jag - där jag trivs som bäst!

2011-02-24T01:34:00.001+01:00

~~1a bilden: Några du umgås väldigt mycket med.~~
~~2a bilden: En bild på dig själv.~~

Jag i TV4:s Nyhetsmorgon, från mars 2010. Foto: TV4

3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på något som gör dig glad.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på ditt syskon.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: En bild på din favoritplats.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: En bild från ett ställe du älskar.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En bild på barndomsvänner.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En bild som du är nöjd med.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.

Fyllon jag umgås med

2011-02-21T09:29:00.000+01:00

BILDCHOCK. Eftersom Hankins.se legat lite på latsidan under den senaste tiden är det dags att chocka i gång lite action här. Därför har jag snott en blogglista från min förvirrade favoritfeminist Emelies blogg. En bild om dagen är min tanke, änna.

~~1a bilden: Några du umgås väldigt mycket med.~~

2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på något som gör dig glad.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på ditt syskon.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: En bild på din favoritplats.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: En bild från ett ställe du älskar.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En bild på barndomsvänner.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En bild som du är nöjd med.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22e bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.

Göteborgsdirektör greps med callgirl på hotell i Stockholm

2011-02-20T21:55:00.001+01:00

Tre av fem artiklar bland den
dagens mest lästa på Expressen.se.

JOURNALISTIK. Under ett par års tid har jag för GT:s räkning granskat prostitutionen i Göteborg. Denna typ av journalistik är populär bland stora delar av läsarskaran - artiklarna toppar i regel alltid läsarstatistiken på vår webb - och väcker även starka reaktioner hos dem som hör av sig till mig med kritik eller beröm.

Nu senast i förra veckan lät jag tre kvinnor som säljer sex via nätet tala ut i GT genom att sammanfatta sin egen syn på det yrke eller extraknäck de har. Naturligtvis fick även "motståndarsidan" säga sitt i en kommentar, den här gången en solid kvinna från prostitutionsgruppen. Tidigare har jag Wallraff:at på Rosenlund, konfronterat prostituerade, låtit torskar ragga upp en kvinnlig reporter och breddade nu vår bevakning av gatuprostitutionen med ett uppmärksammat knäck om den växande internetprostitutionen.

Ämnet blev extra aktuellt då jag samtidigt kunde avslöja att en 63-årig direktör för ett stort bolag i Göteborgsområdet åkt fast med byxorna nere. Han uppskattade inte alls att jag ringde och ställde frågor om detta - tvärtom undrade han hur jag hade "grävt fram detta". Folk tror generellt att de kan komma undan med det mesta och slippa att bli granskade, till och med om de åker fast. Men sådan är inte verkligheten, vilket han surt fick veta nu. Jag undrar om direktören hade sagt något till sin fru, förmodligen inte. Men jag antar att det var en och annan direktörsfru som satte kaffet i halsen när de läste följande rubrik:

GT, 16 februari 2011.

Läs min granskning av sexbranschen i Göteborg:
Sex till salu (2008), Männen håller sexhandeln vid liv (2008), Här avslöjas sexslaveriet mitt i Göteborg (2010), Här försöker han köpa sex av GT:s reporter (2010), För 500 kronor dansar jag naken för dig (2010), Direktör greps på bar gärning (2011), Lena 45, "eskort", Jessica, 24, "callgirl" och Veronica, 35, prostituerad (2011).

Pokernight with da boys

2011-01-30T03:06:00.002+01:00

Adam Tensta - Like A Punk

2011-01-19T01:55:00.002+01:00

Can't Tell Me Nothing - Kanye West (feat. Zach Galifianakis)

2011-01-14T00:10:00.002+01:00

César Millán: "I want to become the govenor of Californa"

2011-01-09T12:43:00.000+01:00

GOTHENBURG, SWEDEN. The rockstar of dogowners, César Millán, 41, stirred up chaos during his visit to the dog fair "My Dog" in Gothenburg this weekend.
In an interview with GT the "Dog whisperer" now reveals his next career ambition.
"I'm going to run for governor of Californa", he says.

"If Arnold Schwarzenegger could do it I can do it", said César Millán and leaned back in his hotel room chair.
"I'm not born in the US so I can't run for president but hopefully I could become the governor of Californa", he told us.
The tv-star came to the United States in his twenties as an illegal immigrant. Since then he has built up an impressive empire around the label "Dog Whisperer".
Today César Millán can brag about how he helped Oprah and president Barack Obama with the care of their dogs. Not to mention the list of billionaires among Milláns clients.

Total chaos
"Not too bad for a guy without school education, is it", Millán says.
At the dog fair in Gothenburg, Sweden, thousands of people came to listen to him speak. After the show total chaos broke out when dog loving fans wanted a piece of their idol.
"Dogs interested people way before I came along. But my style is to explain the issues for dog owners in a simple way so I think that is what they like about me".
He stands up and shows GT:s team how a person reacts when a dog starts barking.
"You back up and yell at the dogs owner. But the right action is to stand still and take it easy."
Milláns youth on a mexican farm has formed his philosphy.
"In Mexico dogs live among chickens and never attack. But in the US dogs attack the neighbours cat. It's a problem in our society and shows that we have a lot to learn about communication."

Markus Hankins
markus.hankins@gt.se

This article was originally published in western Swedens

largest tabloid newspaper, GT, sunday january 9 2011.

Roffe Ruff - Freestyle med en halv special i näven

2010-12-22T10:29:00.000+01:00

Movits!, Frej Larsson, Dida & Timbuktu - Freestyle jam @ Musikhjälpen 2010

2010-12-19T00:53:00.002+01:00

Rico Won - Lite Som En Jätte Feat. PST/Q

2010-12-16T15:36:00.000+01:00

Här är mitt wallraff som tiggare

2010-11-27T00:29:00.000+01:00

JOURNALISTIK. Här är mitt wallraff som tiggare i GT, publicerat fredagen 26 november 2010. Videoklippet här ovan är från GT-tv och reportern som intervjuar mig heter Jacob Wennerberg. De fantastiska fotografierna är tagna av Anna-Karin Nilsson och här kan ni se hennes fotomaterial i kombination med min Wallraff-text som det såg ut i tidningen på fredagen.

Hankins wallraff som tiggare (PDF):
GT onsdag 26 november 2010, sidan 8
GT onsdag 26 november 2010, sidan 9

Driscoll Middle School Trick Play

2010-11-21T14:10:00.000+01:00

Roffe Ruff - Bättre På Botten Blues

2010-11-15T03:03:00.002+01:00

Meddelarfriheten - min favoritlag!

2010-11-13T01:53:00.002+01:00

JOURNALISTIK. Ofta frågar potentiella källor mig om de verkligen får lämna ut information till oss i media. De har ju hand om "väldigt hemliga uppgifter", så vad händer om polisen skulle fråga ut oss på tidningen? Tänk om myndigheterna vill ta reda på vilka våra källor är! Då får jag i lugn och ro förklara grundlagen för dem, för er, med särskild inriktning mot meddelarfriheten.

Därför kommer en liten sammanfattning av detta här:

Från Wikipedia:

Meddelarfrihet är en svensk juridisk term som innebär rätt att för offentliggörande lämna upplysningar i vilket ämne som helst till bland annat media och författare. Meddelarfriheten regleras i 1 kap. 1 § 3 st tryckfrihetsförordningen (TF).

En meddelare har rätt att vara anonym enligt 3 kap TF. Meddelarfriheten gäller även offentliga tjänstemän. Friheten innebär frihet från straffansvar om uppgiftslämnandet strider mot sekretessbestämmelser, om man ej genom utlämnandet gör sig skyldig till högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig, eller uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i 7 kap 3 § TF.

Myndighet får, med vissa undantag, inte efterforska vem som lämnat ett meddelande.

Kort sagt, du är - som min källa - skyddad av grundlagen. Jag och min redaktör får inte lämna ut information om vem du är till myndigheter - inklusive polisen - om jag så hade velat. De får inte ens fråga mig om vem du, min källa, är. Då skulle de begå ett grundlagsbrott. Med andra ord är det fritt fram för dig att berätta det du vet till mig - för jag inte bara garanterar din anonymitet - jag och min chef måste behålla den för oss själva, enligt lag.

Det här inlägget är enbart konstruerat för att jag ska slippa förklara vad meddelarfriheten är och innebär lika frekvent som tidigare.

Dokument GT: Marinas försvinnande har blivit ett mysterium

2010-11-08T07:54:00.003+01:00

DOKUMENT GT. Precis som i lördagens GT skrev jag ett dokument även i söndagens GT, den här gången på sommarens mest uppmärksammade mordfall, Marina, 31, från Spekeröd. Tjejen som försvann för över tre månader sedan och vars misstänkta mord fortfarande är ett mysterium för polis och åklagare. Eftersom mitt reportage bara gick i papperstidningen nu i helgen så får ni som är intresserade, men missade reportaget, även denna gång läsa dokumentet här på Hankins.se:

Marinas försvinnande har blivit ett mysterium:
Del 1 (Sidan 30, GT: 7/11 -10)
Del 2 (Sidan 31, GT: 7/11 -10)

"För 500 kronor dansar jag naken"

2010-11-07T12:57:00.002+01:00

DOKUMENT GT. I lördagens (6 november 2010) GT skriver jag ett dokument över Göteborgs absolut mest uppmärksammade strippklubb, Chat Noir, och den klassiska lokal på Bellmansgatan 7 - mitt i exklusiva Vasastan - som porrklubben flyttat in i. Eftersom mitt reportage bara gick i papperstidningen så får ni som är intresserade, men missade den, läsa dokumentet här:

Chat Noir flyttade in i finrummet:
Del 1 (Sidan 24, GT: 6/11 -10)
Del 2 (Sidan 25, GT: 6/11 -10)

Twista Feat Raekwon - The Heat

2010-10-21T02:13:00.000+02:00

Här är min nya ryska fru

2010-10-19T01:44:00.000+02:00

DEJTING. En "rysk blondin" hörde av sig till mig. Hon måste ju utan tvekan vara min framtida fru. Här är hennes mejl till mig, fritt översatt från engelska, ord för ord:

Hej främling!
Jag har studerat dig och ville skriva till dig. Jag hoppas det kommer bli intressant att snacka med dig, jag är en social och glad tjej som uppskattar ärlighet och är intresserad av dig... ;)
Om du tycker mitt brev är intressant kan du väl skriva till mig, så lovar jag att svara och skicka fler bilder på mig. Jag hoppas vi kommer att gilla varann och få chansen att lära att känna varann mer än som ytligt bekanta!!!
För att kontakta mig skriv till mig här: Tulpanshikoduwanchik1982@yahoo.com

Till höger ser du en bild som min framtida fru skickade med i mejlet. I slutet av hennes brev står kontaktuppgiften, en e-postadress som du kan använda dig av om du är intresserad av ryska blondiner. Jag gillar nämligen att dela med mig.

Här är helgens fem bästa www-bilder

2010-10-11T18:14:00.002+02:00

Jessica Alba från inspelningarna av Machete, före och efter hennes datoranimerade nakenscen. Tankvärt.

En galning på nätet hatar mig. Egentligen ska man inte uppmärksamma sånt här, men wtf?

Old Spice är årets uppstickare på viralfronten efter sina underbara reklamfilmer.

Kommentar från Ulf Bjerelds blogg efter att BaraBen publicerat ett antirasistiskt uppror inför valet.

Jag är fånig, men "riktig" haha!

Laws Are The New Slave Master - Divine Pryor

2010-10-10T18:10:00.000+02:00

Bästa säkerhetsinfon på ett plan - ever!

2010-10-07T12:42:00.000+02:00

Don trip - Letter to my son

2010-10-07T10:00:00.000+02:00

Eminem - No Love (Explicit Version) ft. Lil Wayne

2010-10-07T02:24:00.000+02:00

Studenten - Jerry Springer style

2010-10-07T02:11:00.000+02:00

Här är nya arbetarpartiet 2.0

2010-10-07T01:41:00.001+02:00

Lex Nya arbetarpartiet?

Det här är vad jag kallar ett episkt jävla bröllop!

2010-10-05T22:11:00.001+02:00

BRÖLLOP. Min gamla gymnasiepolare Toomas den gamle esten gifte sig med sin Johanna, i Las Vegas, med Elvis (!) som vigselförrättare. Riktigt jävla underhållande och bland det roligaste jag sett på länge.

Se hela bröllopet här!

Glädjen visste inga gränser...

Bildspecial á la Hankins @ this place called internet

2010-10-05T03:56:00.001+02:00

Grymt vänsterkryss på GT.se i natt. Kattigt, liksom.

Sverigedemokraternas framtid är säkrad. Från sajten där SD-sympatisörer hängdes ut.

Och nej, personen här ovan finns inte på riktigt, tro det eller ej. Numret går till den här duden.

Men roligt, ja det var det.

Det här är mjukporr från veckans "värstingvideo" från Sonic Syndicate, som jag skrev om i tidningen här om dagen. För övrigt så reagerade bland annat modellen i videon på uppmärksamheten genom att blogga om det hela. Men vad hon heter får ni lista ut själva. Glamourmodeller söker för mycket uppmärksamhet för att förtjäna länkar även här ifrån.

Veckans bästa husdjursbild. Jag undrar vem som har den här snubben som "husdjur"? Mr. Fritzl?

I USA är det lite annan policy på det här med att hänga ut misstänkta än här i Sverige där man i 99 fall av 100 maskerar en person tills han är dömd eller har erkänt ett brott. Och här snackar vi om en kille som åtalas för, inte har dömts för rån...

På den extremt balanserade och intressanta sajten Flashback har jag förärats med en egen hån- och hat-tråd. Bland annat skriver den här tjejen (påstår han i alla fall) ett extremt underhållande inlägg om mig. Tydligen stöter jag på forumbrudar när jag är på krogen, går på den "finare uteställena" och "sipprar drinkar som den värsta brats. Hahaha. Underbart.

Här är statistik på sökord som folk hittade till min blogg Frankie's GBG med dagen efter ett huliganbråk som jag nämnde. Det är rätt uppenbart att många av dessa herrar är minst lika intresserade av recensionerna på nätet som de är av att slåss med varann...

Kommentarer överflödiga? Stjärnor? Haha, give me a break please! Björklund har lite stjärnstatus, om han hade uppträtt på en militär facilitet av något slag, men resten är knappast några större stjärnor...

Så här ser det ut när jag först jobbat med nyheter och sedan gått över till att jobba på GT-Sanktan - allt under samma dag. Då kan jag fylla sajten/tidningen med extremt olika typer av material på samma gång. Roligt, annorlunda och inspirerande.

Knivman - KNIVMANNEN - Knivman. Det här kallas att steamroll:a sajten. Naturligtvis ligger jag bakom...

Skönt talessätt.

Hos Gais supporterklubb Gårdkvarnen hatar de mig, tydligen. Good for them. Länken på "Här" skickas man till en bild där jag är ute med lite folk och som de nog har snott från den här bloggen. Kul att ni läser här, herrar anonyma Gaisare! Välkomna!

Här hittade jag Lady Gaga, innan hon blev just Lady Gaga. Från MTV:s "Boiling point", året var 2005. Visst ser hon mer hälsosam ut där, innan hon blivit anorektisk med hjälp av kokain?

Och så lite mer porr från Sonic Syndicates senaste video.

Alltid upprör det någon av er. Kan man hoppas.

Konflikthantering i östra New York

2010-10-05T02:23:00.000+02:00

"Who aaaare you?"

2010-10-04T02:58:00.000+02:00

4:50 in i klippet smäller det.

Michael Jackson attackerar vit snubbe på Times Square

2010-10-03T13:03:00.001+02:00

Keri Hilson - Breaking Point

2010-10-03T02:34:00.002+02:00

"Love is not a victory march..."

2010-10-01T03:30:00.000+02:00

Så här röstade Göteborgs förortsungar i valet 2010

2010-09-21T11:57:00.000+02:00

GÖTEBORG. Valet 2010 blev väldigt jämnt mellan de två olika blocken, i alla fall här i Göteborgs kommun. På riksplanet vann högern med drygt fem procent, även om de inte verkar få egen majoritet i riksdagen. I Göteborg fördelade sig röstantalet så att (V) och (S) får 32 mandat i kommunfullmäktige, lika många som (FP), (M) och (KD) får tillsammans. Det gör att Miljöpartiet bestämmer vilken sida av blockgränsen som får regera i staden under de kommande fyra åren. Samtidigt åkte (C) ur, (SD) ökade lite och nya enfrågepartiet (VV) - Vägvalet, gick framåt som en stormvind. Småpartierna gjorde ett skitval, där allt från F! till Kommunistiska Partiet (R:arna) backade.

Något jag tycker är intressant är det faktum att många inom den rödgröna riksoppositionen redan i dag börjat se det låga valdeltagandet i storstädernas förorter som en av delförklaringarna till skitvalet. Det här är förvisso inget nytt fenomen, utanförskap och alienation är perfekta förhållanden för att meborgarna skall ha svårt att uppbåda engagemang att rösta för partier som ofta känns främmande för deras verklighet och vardag. Men precis därför är det även rätt intressant att se över hur förortsungarna röstade i år. Med ungar menar jag de "barn" på högstadie- och gymnasieskolor, som med all sannolikhet har närmare till hands att gå och rösta än deras föräldrar. Dels eftersom språkbarriärerna försvinner i takt med att den nya generationen av arbetare och ungdomar med utländsk bakgrund växer upp i Sverige - till skillnad från många av deras föräldrar - men även då det är en ny generation som i större utsträckning identifierar sig som svenskar och inte går i drömmen om att en dag återvända till det hemland som föräldrarna flytt från.

Precis som det var när min släkt flydde nazister och kommunister under andra världskriget. Mina morföräldrar integrerades aldrig fullt ut i det svenska samhället - just för att de hade en dröm om att en dag återvända till hemlandet, djupt ner i deras hjärtan. Men deras barn, som min mamma, föddes i Sverige, växte upp med svenska kompisar och behärskade språket klockrent. De växte upp till att bli allt från moderater till sossar, men med en mycket större förståelse för debatten och samhället.

Därför är de nästkommande generationernas inflytande viktigt. Och om nu dessa tidiga analyser stämmer, att det är det katastroflåga valdeltagandet i storstädernas förorter som i mångt och mycket förlorat valet 2010 för Socialdemokraterna med stödpartier växer flera földfrågor fram:

1. Hur skall Socialdemokratin med (tyst?) stöd av främst Vänsterpartiet lyckas mobilisera förortsväljaren till vallokalen?
2. Hur skall denna mobilisering genomföras utan att fokus och uppmärksamhet flyttas allt för mycket från alla de vanliga väljargrupper som röstar rött?
3. Vilka andra delförklaringar finns till att traditionella (S)-väljare, främst, valt att rösta på (M), (VV), (SD) eller (MP)?
4. Hur kombinerar en riksopposition svaren på dessa frågor på ett så effektivt sätt att man lyckas blåsa igång en ny medvind i sina segel?

Här är ett gäng intressanta siffror från Skolvalet 2010, i Göteborgs kommun:

Biskopsgården - Min mammas högstadieskola. (S) får egen majoritet.
Notera att KD får noll procent och Alliansen totalt cirka 4 procent. Rödgröna
har stöd av totalt drygt 77 procent av väljarna.

Tynnered - Orons centrum under förortskravallerna de senaste två åren visar även
på ett stort missnöje (?) med den rådande politiken. Cirka 51 procent röstar rödgrönt,
både SD och Piratpartiet gör kanonval medan Centern och KD inte klarar riksdagsspärren.

Lindholmen/Göteborg - På det svensketniskt manligt dominerade tekniska
gymnasiet firar SD sanslösa framgångar. Var tredje väljare väljer dem och över
7 procent (PP). Även här gör (S) och (C) ett skitval och KD får bara 2 procent.

Hjällbo - I ett av stans invandrartätaste områden dominerar (S) totalt. Tillsammans med (V)
får de röda över 72 procent av rösterna, med (SD) som tredje största parti - större än (M)!

Bergsjön - Här valde (S) partiledare att ägna sista dagen före valet och krossar allt motstånd.
Här får inget annat parti över 5 procent och (S) är större än alla andra tillsammans. Problemet är
att valdeltagandet alltid är bland Göteborgs lägsta i denna typ av stadsdel, vilket drabbar (S) hårt.

Frölunda - Här är ett valresultat som ligger i tiden - om året varit 1999. Så här såg det ofta ut
i Göteborgs stadsdelar på den tiden, med kanske något starkare resultat för (M). En traditionell
arbetarstadsdel med blandad bebyggelse och befolkning, både etniskt som klassmässigt.

Lundby - På centrala Hisingen gör Piratpartiet ett jätteval, till synes helt på Alliansens
bekostnad. Lokala kursinriktningar och elevpåverkan kan göra enskilda partier starka,
vilket gör det svårt i att sia om denna rödgrön-lila dominans är representativ för detta.

Göteborg - Här är ungefär samma kategori av väljare som de på Lindholmens tekniska och även
här firar (SD) stora framgångar som näst största parti. Men här domineras skolan även mer av elever
från traditionellt röda områden och av mycket fler invandrarungar vilket ger (S) egen majoritet. Notera att
(C) återigen står utan en enda röst.

Lindholmen/Göteborg - Här är första hopkoket av att hotell- och restaurangprogrammen
på Burgården och Lindholmen slagits ihop. (M), (S) och (SD) blir likvärdigt starka medan
(V), (C) och (KD) får katastrofsiffror som följd.

Angered - Här har vi kommunens nordöstra del, där (S) och (V) får drygt 55 procent av rösterna ihop.
(SD) gör faktiskt ett dåligt val här trots sina nästan 5 procent, då de satsar hårt på att värva röster i just
dessa invandrartäta områden. (M) når inte fram alls och (C) är under 1 procent åter igen.

Örgryte/Göteborg - På katolska skolan, där katolska ungar från hela stan pluggar får rödgröna över 60 procent.
Men här är det intressant att se hur (SD) blir nästan dubbelt så stora som (M) och att (C) gör ett katastrofval åter igen.

Länsmansgården - Det är inget konstigt egentligen, men här får (S) majoritet ihop med (V). Dock sticker (PP) ut med
ett jättebra val och även (M) gör ett helt ok val med tanke på att den här delen av Hisingen är ett riktigt fäste för (S).

Kålltorp - Egentligen inte en förort i den bemärkelse av ordet som jag använder, men värd att notera ändå.
Här krossar (MP) allt motstånd och det måste vara någon typ av medlemsengagemang på den här skolan.
Men vad som än ligger bakom så är det intressant att ett så blandat område som Kålltorp, med både villa-,
bostadsrätts- som hyreshushåll i blandade samhällsklasser resulterar i att nästan 40 procent av ungdomarna
röstar på ett parti som inte har så här stora sympatier någonstans i kommunen. Vad gör de gröna här?

Göteborgs kommun - Slås valresultatet bland högstadie- och gymnasieskolor ut på hela kommunen så är
resultatet följande. (MP) gör ett kanonval, med sina 16 procent, (SD) gör ett bra val genom att bli större än
både (FP) och (V) medan (KD) gör ett katastrofval. Intressant är även att nästan fyra procent av alla skolungdomar
röstar på (PP), fler än de som röstar på (C). (S) gör ett dåligt val medan även (M) får anses göra ett rätt så dåligt val.

Orsaken till att jag inte gått igenom alla skolor är att jag främst är intresserad av att kika på hur det sett ut i de stadsdelar som nu delvis lastas som ansvariga för det rödgröna fiaskot / (S)-misslyckandet. De skolor jag skrivit stadsdel och kommun på är skolor som i första hand lockar elever från hela staden.

Fördomen är ett uttryck för okunnighet och rädsla

2010-09-16T00:49:00.000+02:00

"Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.

En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomarna alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.

De flesta av oss människor har ett behov av att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande - utlänningen, främlingen - till förfogande som en sista skans."

- Olof Palme

Socialdarwinism 2.0

2010-09-15T13:13:00.001+02:00

Ord för ord: Här försöker torsken köpa sex av GT:s reporter

2010-09-13T01:05:00.001+02:00

JOURNALISTIK. Ni som är GT-läsare har i helgen fått se min lilla kartläggning av Göteborgs prostitutionsstråk, Rosenlund. Tillsammans med reportern Tina Harr och fotografen Anders Ylander gick jag under cover bland torskar och prostituerade under den senaste veckan, vilket ledde till en tvådagars kartläggning i tidningen denna helg, en kartläggning som gav en insikt i en vidrig och hemsk värld av desperation.

Så här ser resultatet ut på webben, just nu:

Lördag: Här försöker han köpa sex av GT:s reporter
+ Stängningen av Rosenlund sågas av Schyman

Söndag: Här avslöjar GT sexslaveriet mitt i centrala Göteborg

En artikel som fick en sida i papperstidningen, vilket kan kännas i underkant. Naturligtvis blev vår granskning det absolut mest lästa på GT.se denna söndag. Detta kändes rätt givet då ämnet dels är intressant och kontroversiellt i sig - men även för att vi fick fram ett rätt så explosivt och chockerande material i vårt Wallraffande. Att kvinnor prostituerar sig för 300 kronor - och dessutom i många fall bara behåller en bråkdel av den summan - är trots allt riktigt jävla chockerande.

Men eftersom nattchefen valde att köra vår dag två på en sida så skars materialet ner en hel del. Därför får ni som är intresserade läsa den fullständiga texten exklusivt här på Hankins.se. Håll till godo!

GÖTEBORG. Tre hundra kronor.
Det är priset för en kvinnokropp i Göteborg, hösten 2010.
– Jag vill suga och knulla dig. Vill du så kan jag ta med en kompis och komma hem till dig, säger Nicole, 20.
På mobilen har hon sin hallick på kortnummer - en taxichaufför.

GT gick undercover på prostitutionsstråket i Rosenlund i centrala Göteborg under en vecka i september. I går kunde vi avslöja att prostitutionen på öppen gata tredubblats under det senaste året - trots att de prostituerade inte blivit fler.
Här, i kvarteren mellan sociala huset och Kungshöjd innanför Vallgraven säljer fattiga och desperata kvinnor från Rumänien, Nigeria, Ungern, Polen sex till svenska män.
Och affärerna går bra.
– Oftast kommer de in och köper ett nytt 10-pack med kondomer varje kväll, säger en butiksinnehavare i området.
Mitt emot Hemköp på Hvidfeldtsplatsen pågår kommersen för fullt.
– Jag vill ha kul med din banan, säger Nicole.
Vilken banan?
– Den, säger hon och försöker ta GT:s reporter i skrevet.
En avsugning och sex på ett hotellrum eller hemma hos en torsk kostar en tusenlapp.
Vill torsken ha analsex blir det dubbla priset.
Men inte för den som är bra på att pruta.
– Det sker ofta att kvinnor från fattiga delar av Rumänien och Nigeria dumpar priserna. Det kan kosta 300 kronor att köpa sex i vissa fall. För de här kvinnorna är det stora pengar, säger Mats Paulsson, chef för polisens traffickinggrupp.
Och någon transport behövs inte - taxichaufförer är mellanhänder, en slags hallickar.
– Ska jag ringa en taxi som hämtar oss och kör hem till dig så att vi kan ha sex, säger Nicole.
Sedan ringer hon sin taxikontakt och beställer en körning medan GT:s reporter hör på.
– Hello, I have a client here. Come and drive us home.
Mängder av taxibilar utan kunder glider förbi gång på gång. Flera plockar upp kvinnor med kunder.
I en rapport från 2009 konstaterade elever på Polishögskolan att enskilda taxiförare hjälper prostituerade och deras kunder att knyta kontakter med varandra i Stockholm.
Något som förekommer helt öppet i Göteborg.
– Vi har diskuterat det här i vårt gatuarbete. Det är värt att fråga sig vad taxibilar från nästan alla bolag gör här. Jag tror de kör prostituerade till kunder, säger en polis.
– Det är ett problem som vi är medvetna om och tar upp vid varje konferens vi har. Taxibolagen och då speciellt de stora jobbar hårt för att se till att deras chaufförer inte ska delta i detta, säger Lennart Hamnered, ordförande i Svenska taxiförbundet.
– Men det är mycket svårare att nå ut till enskilda taxiåkare. Det är dock ett problem vi ständigt ser över och jobbar med, säger han.
Hur mycket pengar kvinnorna faktiskt får behålla i slutändan varierar. Från de 300-1000 kronorna som ett sexköp kostar är det oftast en stor del som går vidare till en hallick eller "organisatör".
– De går i skiten och drar in småpengar. Det är en märklig och sjuk värld vi ser där nere, säger Mats Paulsson, chef för polisens traffickinggrupp.
Men även om gatuprostitutionen ökat under det senaste året har sexköpslagen varit en framgång på längre sikt.
Sverige blev 1999 det första land i världen som lagstiftade om att köpa sex var kriminellt - utan att kriminalisera dem som säljer.
Året före det var det enligt Brottsförebyggande rådet 286 kvinnor som prostituerade sig på Rosenlund.
– Attityderna har förändrats sedan dess. Fler tycker att det är oacceptabelt med sexköp i dag. Förr företag erbjuda utländska kunder en prostituerad vilket i princip inte förekommer nu, säger Yvonne Carlsson, hos prostitutionsgruppen.
Men på gatan är attityden oförändrad.
– Förlåt om det är förolämpande men jag vill köpa sex av dig, säger en torsk till GT:s reporter.
Rumänska Nicole, 20, säger att hon har blivit bekant med italienska Simone, 25, ute på gatan.
De har befunnit sig i Sverige i fyra månader och säger att det går bra för dem, att det finns pengar att tjäna här.
Men hur de kommit hit och om de jobbar för någon hallick, det vill de inte prata om.
– Men sluta prata nu. Du vill väl känna på dessa, säger Nicole och trycker ihop sina bröst mot GT:s reporter.
Men polisens närvaro märks, de prostituerade tjejerna är paranoida. Polisens ständiga förbifart äventyrar deras affärer.
När en av kvinnorna går fram till GT:s fotobil för att erbjuda sex till fotografen Anders Ylander går det inte länge förrän mobiltelefonerna börjar ringa.
– Det är civilpoliser här, säger en tjej på bruten svenska.
Kvinnan har fått syn på en kamera i bilen.
– Kom, vi går in bakom huset och knulla, säger Nicole allt mer desperat och försöker slita bort GT:s reporter från platsen.
Samtidigt finns en frustration inom poliskåren med att bara den ena sidan av sexköpet faktiskt begår en kriminell handling.
– Jag förstår avsikten med att skydda kvinnorna. Men det gör vårt jobb svårare. Nu måste vi bokstavligen plocka dem med byxorna nere för att kunna sätta dit torskarna, säger en polis i området.
Traffickinggruppens chef tycker att problemet är svårjobbat.
– Visst stör vi dem genom vårt gatuarbete, utan det skulle det se mycket värre ut. Men problemet är internationellt. Så länge vi tjänar mycket mer pengar här än i Rumänien kommer de mest utsatta och fattiga försöka att komma eller tvingas hit för att tjäna pengar. Och då gör de vad som helst för att tjäna en hacka, säger Mats Paulsson.
Och desperationen märks på gatan.
– Det är din kväll i kväll. Jag tar med mig Simone och så går vi hem till dig och knullar alla tre. Utan kondom om du vill. Kanske med lite rabatt, säger Nicole till GT:s reporter.

Text: Markus Hankins
markus.hankins@gt.se
Tina Harr
tina.harr@gt.se
Foto: Anders Ylander
anders.ylander@gt.se

FAKTA: Sexköpslagen
## Trädde i kraft 1998
Med sexköpsbrott avses brott mot lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster (1998:408) som trädde i kraft den 1 januari 1999. Den kriminaliserar den som mot ersättning skaffar eller försöker skaffa sig en tillfällig sexuell förbindelse. Eftersom detta brott är ett så kallat spaningsbrott antas mörkertalet vara stort.
## Ny sexköpslag 2005
2005 upphävdes sexköpslagen och ersattes av en ny lag, "köp av sexuell tjänst" (brottsbalken kapitel 6, paragraf 11): "Den som ... skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst sex månader. Vad som sägs i gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan."
## Straffskalan
I en prejudicerande dom från 2001 fastställde Högsta Domstolen normalstraffet för köp av sexuella tjänster till 50 dagsböter. Elva år efter lagens införande har ingen dömts till fängelse för köp av sexuella tjänster.
## Trafficking
Människohandel för sexuella ändamål (BrB 4 kap 1a §) är ett nytt brott från och med år 2003. Människohandel för sexulella ändamål delades upp med avseende på ålder i december 2008.

Anmälda brott i Göteborgs kommun (Brå)
A. Koppleri (inklusive grovt)
B. Sexköpsbrott
C. Människohandel för sexuella ändamål (trafficking)

År: -99, -00, -01, -02, -03, -04, -05, -06, -07, -08, -09
A: 1, 5, 4, 2, 4, 6, 8, 4, 3 , 5,10
B: 16, 4, 5, 23, 20, 17, 14, 15, 24, 16,15
C. -, -, -, -, 4, 4, 3, 5, 2, 2, 6

FAKTA: FÅ DOMAR
I Västra Götaland anmäldes 181 sexköpare under perioden 2000-2008, enligt Brottsförebyggande rådet. Av dem ledde till 34 domar och under samma period delade polisen ut 49 strafförelägganden, där den misstänke slipper rättegång om han erkänner på plats.

Som lite bonusmaterial får ni även ett av samtalen mellan en av torskarna som försökte köpa sex av min kollega Tina Harr, medan jag spanade från gatan mitt emot och fotografen Anders Ylander fotograferade det hela. Alla samtal bandades med en dold mikrofon och här har ni ett av snacken - ord för ord.

Samtal B, ord för ord. (Reporter: R, Torsk: T)
T: Är du svensk? Jag trodde du också var från Rumänien.
R: Är det många som är därfifrån här i Rosenlund?
T: Ja.
R: Vad tänkte du på då?
T: Jag vet inte...Tänkte att gå hem, men inte här. Vill du följa med mig hem?
R: Vad vill du att ja ska göra då?
T: Sex, normal.
R: Vad fick dig att tro att jag säljer sex?
T: Jag vet inte.
R: Är det för att vi är i Rosenlund?
T: Kanske det.
R: Brukar du vara här ofta?
T: Nej absolut inte.
R: Är det mycket tjejer som står här?
T: Jag känner bara den rumänska tjejen.
R: Det är olagligt att köpa sex. Visste du det?
T: Nej, det visste jag inte. Men det har det varit i ungefär tio år kanske?!
R: Men då visste du om att det var olagligt?
T: Jag är ofta i Tyskland, jag är bara här några månader i Sverige.
R: Anledningen att du kom fram till mig, var det att jag var ensam tjej i Rosenlund?
T: Ja.. Förlåt mig om det inte var så.

En sista reflektion är: Att köpa sex är olagligt och därmed bör det behandlas som just detta och inget som kan nonchaleras. Skammen av att åka fast med byxorna nere bör ligga som ett hot över männen som utnyttjar dessa desperata kvinnor som blivit offer för den internationella människohandeln.

Vi journalister har ett ansvar. Dels mot våra läsare, där vår uppgift är att visa verkligheten på alla samhällets områden - precis som den är. Men vi har även ett ansvar gentemot alla individer i dessa sällan problemvärldar som sällan får omgivningens uppmärksamhet. Här kan våra granskningar förändra verkligheten för de utsatta kvinnor genom att belysa och uppmärksamma problem på ett sätt som "tvingar" makthavarna att sätta problemet i politikens fokus.

Här ger utbildningsministern mig "du är en reko kille"-blinkningen

2010-09-09T01:26:00.001+02:00

"Well you can bump and grind
It is good for your mind"

Marc Bolan, 1972.

BILDSPECIAL. Ja, vad händer i mitt liv? Låt mig visa med ett par bilder.

Felmeddelandet på Blåvitts nya officiella är så här roligt.

I dag, torsdag, lanserar Blåvitt sin nya sajt. Jag har fått en förhandskoll på upplägget och kan väl säga först och främst att det är ett rejält lyft. Sidan påminner om en slags kombination mellan SVT Play och en modern företagssajt, med fokus på nyhetsförmedling och läsarservice. Dock har Blåvitt valt det väldigt dyra Episerver att lägga sin sajt på och kommer få ett hästjobb med att fylla sidan med kontinueligt innehåll - något jag även sagt till dem på Kamratgården. Men det känns som att Blåvitt härmed placerar sig som nummer ett i avdelningen bäst officiella hemsida i Allsvenskan, i varje fall.

I tabellen är det lite värre med den saken.

Så här funderar jag på att klä mig i vinter. Körde ju en kolsvart dunjacka under slutet av vintern 2009/2010. Problemet med min "svartfetisch" är att jag ofta ser ut som en civilpolis när jag är ute och jobbar, har fått höra det av allt från tonåringar och pensionärer till kriminella - så nu tänkte jag vara lite färgglad. Vad sägs om blått?

I slutet av förra veckan fick jag en ny fotbollsblogg, på Nyheter24.se. Den heter Frankie's GBG och kommer handla om mitt perspektiv på Göteborgsfotbollen. I första hand kommer det bli den typ av krönikor som jag körde var och varannan dag på BaraBen.com back in the good old days. För mig där, det lär bli åka av i höst och vinter, det kan jag lova...

Här en väldigt rolig kommentar från BaraBen.com. Någon tror sig ha kommit på mitt framgångsrecept på Blåvittbloggen. Det kanske ligger lite i det hela, men till största del handlar det inte om taktik utan att följa och skildra olika perspektiv som olika människor har på stora frågor inom fotbollsvärlden.

En av bloggkollegorna på BaraBen, professorn Ulf Bjereld, deltog här om dagen i en fräsch debatt från Orionteatern i Stockholm. Det blev ideologisk kulturdebatt och faktum är att underhållningsvärdet var mycket högre än i de vanliga debatterna där partiledare och riksdagskandidater är stela, coachade och förutsägbara. Ett par primalskrik, lite käbbel, bråk ch ordkrig är precis vad valrörelsen behöver för att vi ska orka bry oss om det hela, trots att det är hela våra liv som påverkas av dess utformning. Det var underbart att se en livedebatt via SVT:s stream dessutom, precis sådant som public service skall tillhandahålla, om jag får säga mitt.

Min vardag går ut på att producera sådant här. Som redaktör för GT:s ungdomsfotbollsprojekt Sanktan kan jag nu för tiden helt sjukt mycket mer om utveckling av fotbollsspelare och tillståndet i fotbollen för de minsta och de kommande stjärnorna. Det är ett jävligt skoj jobb i varje fall, även om det kanske inte kommer rendera i några journalistpriser direkt...

Här en liten ögonbli(n)cksbild från när jag träffade utbildningsminster Jan Björklund, tillika Folkpartiets partiledare. Jag måste säga att han är en för jävla vit man, som vi säger på redaktionen. Nu ska man ju som journalist hålla sig undan från att hylla eller komma för nära politiker - speciellt i dessa tider - men JB och jag fick en bra kontakt, vilket ni även kan se på bilden, haha.

Banksy är ett geni

2010-09-03T15:54:00.001+02:00

Så här gör jag gammelmedia av You Tube, Facebook, MMS och Twitter

2010-08-31T00:22:00.004+02:00

Facebook-journalistik i GT, 26 augusti 2010.

JOURNALISTIK. Jag gör min läxa varje dag, genom att ta mig till de plaster som min generation "lever" på. Under förra veckan tog detta sökande mig till ett läge där jag kunde skriva om en gammal bekant, Hanni Beronius, 20, som åter och åter fått sitt liv kapat på nätet. Det här är ett exempel på den typ av journalistik kring och om sociala medier (/och våra liv där) som jag tror är viktig, kanske till och med grundläggande, för att bygga broar mellan traditionella medier och modernt IT-liv.

Vi spenderar allt större tid på internet, både i arbetet som i privatlivet, med effekten att de möten som förr genomfördes irl i allt större utsträckning sker online. Det är bara att notera hur ofta folk kommenterar det faktum att "det känns som vi sågs igår" när du träffar någon man inte har sett på länge. Allt eftersom vi effektivt följer varandras liv på Facebook, Twitter, You Tube, flickr och bloggar.

V(ebb)ästsvenskarna diggade även min vinkel på ett av de problem som uppstår och läste artikeln i hög utsträckning, den var mest läst på GT.se den 26 augusti. I tidningen fick den förvisso en ettapuff och sju spalt - men personligen tror jag att det är material av den typen som vi kommer toppa mer och mer med framöver. Och nej, det säger jag inte för att jag producerat innehållet. Vi bevakar och berättar de områden som människor finns på, de mötesplatser som växer fram. I dag är de i större utsträckning sociala medier än expressobarer. På gott och ont.

= Facebook-journalistik.

@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@

Coolt att se vilket genomslag vi i gammelmedia fortfarande har. Efter att jag skrev ovannämnda artikel började frågorna rasa in till mig. Läsarmejl som undrade saker om innehållet i artikeln, andra medier som hörde av sig och ville komma i kontakt med Hanni och så den vanliga mängden av människor som hade åsikter om henne som person, allt från rent gnäll till uppskattande stöd.

Så för att vara bussig hookade jag upp en kontakt mellan Hanni B och Bandit Rock/TV6 (Gamla Morrongänget) och nu läser jag att hon dessutom fått erbjudanden om modelljobb - tack vare GT-exponeringen. Det var förvisso inget jag reflekterade över på förhand (eftersom det var jag som jagade upp nyheten från henne och inte tvärt om), men rätt slags exponering i Västsveriges kvällstidning kan sätta saker i spinn, bigtime!

@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@

MMS/2.0-journalistik i GT 29 augusti 2010.

En annan del av den moderna mediebilden är 2.0-journalistiken - den deltagande journalistiken. Egentligen så är 2.0 ett direkt deltagande mot publiceringsverktyg, exempelvis blogg, men jag väljer att föra in läsarbilden som en del av detta nu. Vi på GT - likt vår storasyster (/moder) i Stockholm, Expressen - använder oss av 71717 för läsarmejl via MMS och E-post.

I takt med att i princip hela befolkningen "beväpnats" med bra kameror i sina mobiltelefoner, iPods och vanliga digitalkameror - så är de vid nio av tio fall före medierna på olika olycksplatser, i katastrofhärdar och där saker sker. Ett incitament är att det via 71717 arrangeras en tävling om månadens/årets bästa nyhetsbild.

I helgen fick vi ett strålande exempel på bild-2.0-deltagandet när väderhelvetet drog in över Dalsland och vägar spolades bort på alla håll och kanter. Bilder rasade in från alla håll och kanter, främst från trogna GT-läsare, men även från människor som specifikt gav sig ut för att försöka ta bra nyhetsbilder som kunde konkurrera i vår tävling om månadens bild.

Då jobbar vi hårt med att ha kontakt med människor som är ute på småvägar i skogen, dit vi inte hade hittat även om vi hade slängt oss in i bilden så fort larmet kommit. Dessa läsare, med möjlighet att skildra skeendet i både ord och bild deltar sedan aktivt i den journalistiska processen och ger ett djup till storyn som i vissa fall är svårare att få tag på om ett proffsteam plöjer omkring i ett för dem okänt område.

Åter igen blev det populärt bland läsarna, det vi toppade tidningen med (1:a + 8-9) var även mest klickat på webben under 29:e augusti. Men den här gången tack vare läsarnas inskickade bilder till 71717. Jag snackade i dag med killen som tog bilden vi körde en bildetta på och han var genuint glad av att ha deltagit i processen. Sådana kontakter är viktiga att vårda för oss i gammelmedia, för det för in det deltagandemoment från våra läsare som stärker oss som tidning.

= MMS-journalistik.

@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@

You Tube-journalistik i GT, 28-29 augusti 2010.

För att toppa detta gick jag på ytterligare ett socialt media för att hitta en journalistisk vinkel, den här gången från videosajten You Tube. En stå upp komiker och kontaktperson vid namn Anosh Sheytan hade filmat tillgången på knark och vapen i stan - varpå vi använde filmen som grund för att belysa ett växande samhällsproblem. Screenshots från filmen, granskning av råmaterialet, intervjuer och faktachecks - så har man en fräsch vinkel hämtad från You Tube, på ett aktuellt problem som berör många och engagerar de flesta.

Den första artikeln gav VG-polisens chef för roteln för grova brott, P-O Johansson, möjlighet att förklara och analysera situationen - för att under dag två följa upp och ställa de lokala toppolitikerna Jan Hallberg (M) och Annli Hulthén (S) mot väggen. Dessutom körde vi en grej om de kraftiga reaktioner och hot som filmmakaren fick riktade mot sig på grund av sina avslöjanden. Den första artikeln toppade vår läsarstatistik på webben under den 28 augusti, uppföljningsartiklarna låg på topp fem dagen efter.

= You Tube-journalistik.

@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@

Och som om inte detta var nog använde jag i går kväll Twitter och Facebook som direkta arbetsredskap. Jag har en tvåspaltare i dagens GT om de stadsdelar i Göteborg där valdeltagandet vad absolut sämst och bäst i förra kommunalvalet. Under dagen hade jag varit ute i de berörda stadsdelarna, Långedrag och Gårdsten, för att snacka med väljare.

Framåt kvällskvisten behövde jag även nå två lokala politiska representanter, en från bägge block. Jag lade upp en flash på de två sociala mediesajterna, med följande innehåll:

Inom loppet av ett par minuter, och då menar jag maximalt 2-3 minuter, hade Ulf Bjereld från de rödgröna och Adam Cwejman från Alliansen hört av sig till mig. Några minuter senare hade jag ställt mina frågor till dem, ytterligare ett par minuter senare var jag på väg ut till ett nytt jobb...som (skryt skryt) är det vi toppar GT med i dag.

= Twitter-journalistik.

@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@

Har du gjort din läxa?

Aries Spears kör rap impersonation i ett radioprogram

2010-08-27T22:26:00.000+02:00

Här är tidernas roligaste galopp

2010-08-26T23:38:00.000+02:00

HÄSTAR. Kolla in det här galopploppet. Jag såg det på Sportscenter på CNN i dag och var bara tvungen att leta upp You Tube-klippet. Ha lite tålamod, för efter typ 1.40 blir det upplopp och då börjar den riktiga humorn...

HighWon - Från Hjärtat

2010-08-26T21:07:00.000+02:00

Turboklockan - bli gammal snabbt!

2010-08-25T00:20:00.002+02:00

Jakten efter en bonde på Kungsgatan

2010-08-24T17:07:00.001+02:00

Animal kingdom strikes back aka Tjuren Ferdinand på speed

2010-08-21T10:39:00.001+02:00

Cee Lo Green - Fuck you

2010-08-21T03:02:00.001+02:00

Mohombi - Bumpy Ride (Sebastian Ingrosso Remix)

2010-08-19T18:22:00.007+02:00

Journalistisk framgång med en mix av djup och sensation

2010-08-19T15:23:00.004+02:00

JOURNALISTIK. Här ser ni två artiklar som jag hade i GT i förra veckan. Den ena - om flygkriget - producerade jag några dagar tidigare, som ett "ensidesdokument" och den andra - om Gudrun Schyman - var ett rent nyhetsknäck som jag roddade ihop kvällen före det gick i tryck.

Det intressanta är att jag fick jättestor respons på båda artiklarna, men på två väldigt olika sätt. Artikeln med Gudrun Schymans utspel mot SVT:s valgala gav en massiv respons på nätet. När jag vaknade nästa morgon hade kommentaren redan hunnit få 60-gilla klick på Facebook, över 130 kommentarer på GT.se och var den mest lästa artikeln på både GT:s som Expressens webbsajter.

I mejlboxen trängdes ett gäng mejlresponser och på jobbet snackade de om att den artikeln kanske borde fått mer utrymme i pappret. Allt från något väldigt enkelt, då alla såg att sändningen i fråga blev ett fiasko och jag ställde ett par enkla frågor till den person som var bäst lämpad att såga densamma.

Samma dag hade jag då mitt kortdokument på flygkriget mellan Ryanair och easyJet, vilket fick en helt annorlunda - men lika effektfull respons. Där blev jag kontaktad av flera personer som jag känner som sa direkt till mig att det var ett intressant ämne jag lyfte och att de uppskattade artikeln. Dessutom fick jag bra respons för timingen och innehållet från nattchefer och redigerare på jobbet, vilket alltid är uppskattad feedback. Men här var läsarresponsen - i alla fall den som nådde fram till mig - mycket mer beskedlig.

Naturligtvis är det så att kontroversiella ämnen per automatik väcker större reaktioner. Sedan är det - som jag tidigare konstaterat här på bloggen - mycket enklare för folk att ta sig tid för att skriva av sig negativitet, hat, irritation och liknande känslor, än uppskattning för innehåll. Precis på det sättet går även den börjande debatten i Gudrun-tråden, där de flesta har en åsikt om SVT, Feministiskt Initiativ, Gudrun eller något politiskt.

Det jag framför allt vill komma åt är att balansen mellan de här två tingen - sensationen och innehållet - är väldigt viktig för att man ska ha en levande och vital tidningsprodukt. Det går att producera material som upprör och engagerar människor, men dess förmåga att hålla kvar människor är begränsad. Därför måste den typen av kvällstidningsjournalistik kompletteras med en lite bredare och djupare tabloidjournalistik - men inte för den sakens skull något tråkigt eller stelt. Balansen är essensen i framgångsreceptet, en balans som svenska tidningar inte alltid lyckas att hålla. Jag säger inte att vi gör det jämt heller, men diskussionen lever och förbättringar kan alla alltid göra.

Sedan finns det en slags blandning med som är väldigt populär hos läsarna. En blandning av djup och "sensation", som i fallet med Malin Krtistiansen, 16, som våldtogs och mördades i ett litet samhälle utanför Borås för ett år sedan. För någon vecka sedan var jag hemma hos hennes mamma, Lena Kristiansen, och talade ut om det svåra året sedan mordet.

Faksimil GT.se 8 augusti 2010

Här har vi en människa som varit med om det värsta lidandet som jag kan tänka mig - att förlora sitt barn under hemska förhållanden. Det gör att berättelsen om sin dotter, om tiden sedan brottet, om kampen att leva vidare, nästan alltid blir väldigt känslosam och varm, något som verkligen går rakt in i hjärtat på både mig som journalist men framför allt på alla läsare. Artikeln blev även den mest lästa på vår webb den dagen - och låg kvar i toppskitet flera dagar efter det.

Till sist har vi de oväntade artiklarna, där vi i kvällspressen gör det som ingen annan tänker på att göra. Här nedan griper vi in och bjuder pensionärer i Vargön utanför Trollhättan på sill och färskpotatis, sedan de hört av sig till lokaltidningen TT-Ela och klagat på att kommunen snålade med maten, de hade bara fått käka färskpotatis en gång på hela sommaren. Så vår nyhetschef Ove "Bullis" Artursson skickade upp mig för att styra upp det, så att tanterna på Elekidens servicehus kunde få sig en festmåltid.

GT griper in och bjuder Doris Stenvall, 86, Berit Johansson, 74, Ulla Holm, 82, och de övriga boende på Ekelidens servicehus på färskpotatis den 31 juli 2010. Foto: Anders Ylander

Efter artikeln hörde lokala kockar, politiker, vanliga medborgare och läsare av sig med allt från uppskattning för vårt "tilltag" till avsky mot att de äldre inte fått ordentlig mat på sitt boende. Läsarreaktioner är något väldigt intressant och det ger verkligen känsla av vitalitet för tidningsprodukten när det vi skapar med journalistiska skildringar mynnar ut i debatt och diskussion ute i samhället. Det är när vi skildrar och ni debatterar som medierna uppfyller sin absolut bästa funktion.

Är du kommunist vid 30 har du ingen hjärna

2010-08-18T14:00:00.004+02:00

"Om du inte är kommunist då du är 20 - har du inget hjärta.
Om du fortfarande är kommunist då du är 30 har du ingen hjärna."

Född i förorten, uppfostrad av en ensamstående mamma i arbetarklassen, i en miljö där klassklyftorna var stora och där det inte var självklart att pengarna skulle räckte till månaden ut - kunde en ung kille som mig inte bli mycket annat än kommunist. Nåja, "kommunist".

Precis som den klassiska frasen här ovan indikerar blev jag även väldigt politisk under åren efter gymnasiet. Jag har stundtals flörtat med den socialdemokratiska världsbilden, gått med i SSU men aldrig riktigt känt att jag hörde hemma där. För mig var politik engagemang och debatt, men i SSU fanns mest påläggskalvar som satt i väntan på positioner inom administration och praktiskt politiskt politruckarbete.

Det lockar inte när man är i 20-årsåldern.
Jag ville bråka, tjafsa, debattera och helst skrika ut mina åsikter.

Ja, ett tag kallade jag mig för kommunist. Sedan kallade jag mig revolutionär. Till sist bytte jag till socialist. Allt det jag läste i dessa drömska böcker om frihetskamp och omvälvning av samhället där kommunisterna var hjältar och där det gamla borgerliga samhället var fienden. Storkapitalet som söndrade människorna med hjälp av sossarna och facket. I grund och botten sökte jag väl mest en tillhörighet som var lite mer extrem, som kändes provokativt för min omgivning.

Speciellt då min morfar lärt mig att kommunismen och Sovjetunionen var bland det jävligaste den här planeten någonsin hade fått och skulle få erfara. Det från en man som hade levt igenom krig och nazi-ockupation, en man som tvingats fly sitt hemland när kommunisterna kom österifrån. Han hade fått se hur fäderneslandet ockuperats i decennier och endast läst brev om syskonen som skickats till Sibirien - för att ta straffet för hans egna deltagande i kriget mot den röda armén.

Som om han hade något val.
Mer än att skjuta ihjäl sin officer och fly till skogs, vilket han gjorde.

Under ett par år sökte jag mig till diverse internetforum och sociala nätverkssajter med olika grad av röd färg - för att få utlopp för mina aggressioner. Jag skiftade över till det lite mer radikala Ung Vänster och började bygga hemsidor, men framför allt ägna mig åt dessa internetbråk. I efterhand kan jag skratta lite lätt åt hur jag ägnade tid åt att bråka och reta upp olika vänsterelement som jag tyckte var märkliga, bara för sakens skull. Jag gjorde ofta sådant som inte var acceptabelt i deras kretsar - som att kritisera saker "inom rörelsen". Det fick jag naturligtvis löpa gatlopp för och än hårdare blev jag i min retorik.

Jag kunde ha blivit punkare. Klottrare. Hårdrockare. Kriminell.
Med en annan miljö, omvärld och bakgrund, till och med nazist.

I min naivitet insåg jag aldrig att många av de här människorna lever i en verklig politisk strid, både mellan ordningsmakten och sig själva, men framför allt mot andra politiska extremister. Det pågår en gatukamp ute i bygderna runt landet som kom och knackade på hemma hos mig en sen natt. Jag hade skrivit något ogenomtänkt (signerat mitt eget namn) på internet och resultatet blev att en grupp nazister sökte upp mig i mitt hem. De försökte misshandla mig, men med tur och lite assistans lyckades jag värja mig för det politiska våldsöverfallet. Den natten förstod jag inte att det var politiskt motiverat, det gick upp för mig först senare, när jag blev varnad ute på stan - med tydlig hänvisning till hembesöket.

Där och då gick det upp ett ljus för mig. Den världen var inte acceptabel. Missförstå mig rätt, Ung Vänster var aldrig inblandade i något tvivelaktigt på min ort och medlemmarna umgicks inte ens med de element inom vänsterrörelsen som sysslade med den typen av kamp. Men det blev ändå en slags tankeställare och väckarklocka om att de politiska bråk jag sökte - på min harmlösa nätnivå - nådde fram till människor som drevs av tvättäkta hat. Hat som utkristalliserade sig som våld.

Hat är något jag inte tål, något jag föräktar och tar avstånd från.

Så snart fyller jag 30 då. Jaja, det är faktiskt ett par år kvar dit. Och även om vissa människor i min bekantskapskrets fortfarande kallar mig för kommunist, är det nu för tiden alltid med en påhängande fras. Det kan heta kaviarkommunist eller McDonalds-maxist. Själv har jag inte läst någon politisk teori sedan 2005. Dels växte jag i från det, dels fann jag inget hem i den vänsterrörelse jag trodde mig finna likasinade inom. Politik var något som födde extremister, på alla ytterkanter. Men det tog mig tid att inse det. Att det inte går att blunda från verkligheten och leva i politisk teori. För även om jag respekterar många människor som är kommunister, eller skulle kalla sig själva för revolutionärer, så är det en världsbild jag inte kan känna igen mig i.

Det fanns så många människor i den utomparlamentariska vänsterörelsen som drevs av hat mot samhället, snarare än faktiska politiska övertygelser om att samhället borde förändras. Individer som på olika vis alienerats till den grad att de betedde sig sekteristiskt och såg alla som inte var bokstavstrogna som rättshaverister eller hycklare. Många av dem såg våld var en acceptabel politisk metod. På andra sidan av "rörelsen" fanns det människor som förnekade verkligheten. Som ansåg att Stalin gjorde nytta, som tyckte att folkmord och arbetsläger var ett acceptabelt pris att betala för "the bigger picture".

When you have walked a mile in my shoes, then come and talk about it with me.

Jag undrar hur många av de här individerna som faktiskt hade kopplingar till en socialistisk stat. Som har släktingar vars gravar grävts i Gulag-områden i forna Sovjetunionen. Omärkta gravar som påminner om en historia med många fel, men misstag som aldrig kan återtas.

Här satt det svenska medelklassungar som tyckte våld var häftigt och "nödvändigt", andra att massmördare borde ses som föredömen. En jävla massa odemokratiskt och barnsligt nonsens, i grupp. Det ligger nära till hands att ta till ännu en klassisk klyscha i sammanhanget, men jag låter bli.

När jag var 22 år gammal kallade jag mig för kommunist för sista gången - på allvar. Då sa jag själv att om jag var något, så var jag minsann en "kaviarkommunist". Med det avsåg jag att de för mig positiva elementen med socialistisk teori fanns inom mig - solidariet, jämlikhet, broderskap - (låter i efterhand som rena franska revolutionen...) men att jag trots det valde att leva mitt liv som den jag var, en storkonsument i ett kapitalistiskt samhälle. Det var för mer än fem år sedan. Då hade jag insett att en kille som både njöt av fördelar på grund av mitt amerikanska arv, klädde mig i märkeskläder, såg på reklam-tv, älskade kommersialiserad musik, läste kvällstidningar och tyckte det var rätt läckert med halvnakna tjejer på planscher - inte hade trovärdighet hos mig själv, som en genuin vänsterradikal. Sedan började jag på universitetet och studerade mig till andra åskådningar. Lärde mig mer om den värld lag trodde mig veta allt om. Fick nya infallsvinklar. Dödade den begrepssfären.

Det var en slags ungdomsfas. En slags dröm om en bättre värld, som inte stämde överens med den verklighet jag levde i. All respekt till dem som har rötter i ett förtryck och därefter idoliserar en frihetskämpe som Che Guevara eller Hugo Chavez. Men jag lever inte i det förtrycket och har därmed ingen som helst legitimitet i att hävda egenintresse i någon "kamp". Därmed inte sagt att jag tycker att världen är underbar i hyperkapitalism och imperialism. Men med åren blir människan mer balanserad, ser saker genom nya glasögon, tar till sig av lärdomar. Med tiden lär man sig att inte se saker svart eller vitt. Nyanserna är det vackraste vi kan ta till oss. Gråskalan blir färgsprakande. Jag vet inte om det gör mig luttrad och cynisk, kanske. Men jag hoppas mina barn en dag går i genom samma tankeprocess.

När jag var 20 år gammal trodde jag utan tvekan att jag nått min fulla potential. Så klok och klarsynt som jag var, "vem skulle kunna göra mig bättre, eller lära mig något?" När morsan sa att "du tror du är klok nu, men vänta bara, en dag kommer du förstå", så fnös jag bara föraktfullt.

Nu förstår jag. Världen är inte så enkel som en ung och idealistisk grabb tror. Världen är så jävla komplex att den som inte lär sig och utvecklas vidare under hela sin levnadstid har snöat in på ett farligt spår. Med åren har jag lärt mig att ta avstånd från extremister, att inse hur deras verklighetsuppfattning sällan är synkroniserad med den vi kan se och ta på.

Det kvittar om det gäller AFA, Livets ord, Hizbollah eller NSF.
Extremism är det jävligaste otyg som en medveten människa kan snöa in på.

Journaliststudenter som inte förstår orsak - verkan - samband

2010-08-18T04:00:00.003+02:00

Faximil ur Magasinet Publik, 2/2010, JMG:s studenttidning.

JOURNALISTIK. Här ovan går två studenter till angrepp mot sportjournalistiken för att den saknar genusperspektiv, för att den är en gubbarnas värld och för att kvällstidningarna använder ett heteronormativt och patriarkalt språkbruk.

Dessutom citeras jag, helt feltolkat.

Så till grundfrågan - journaliststudenter skall göra en tidning. De beslutar sig för ett temanummer om sport. Då finns det naturligtvis en klassisk infallsvinkel, att sporten är en mansdominerad bransch. Det här är en väldigt rak och enkel vinkel och den kräver ingen större ansträngning att genomföra.

Det förstod jag snabbt. Två unga tjejer som ringer till sportchefen på GT och går på kring att sporten är en mansdominerad värld, vill göra det här klassiska, nästan obligatoriska knäcket. Någon gjorde det när jag gick på JMG, någon kommer göra det om tio år. Inget ont i det, men jag har sällan eller aldrig sett den här typen av jobb komma ett steg längre, söka samband till varför saker står till som de gör eller klara av några djupare analyser av den rådande utvecklingen.

I stället blir det en grupp schabloner och en hel del demagogisk textmassa.
Så även den här gången. Sporten är en gubbig och mansdominerad värld.

Oh grattis, nu blir det pulitzerpriset.

Därför pikade jag studenterna, när de kom för att gå "till attack" mot sportchefen på GT, fällde jag den (lite felciterade) kommentaren. Det bara osade "måltavla" kring sportchefen när studenterna hungrade för en slags genusrättvisa. Som personer är de säkerligen både ambitiösa och drivna, men de hade inte pushats att ta ämnet ett steg längre. Precis samma vinkel serverades, "som alltid". Så som en kommentar på det, sa jag följande:

"Är ni här för att klaga på det skrivs för lite om damfotboll?"

Det var ett konstaterande om hur idéfattigt och urvattnat ämnet de hade valt faktiskt var. Inte för att det var mindre viktigt än något annat ämne, men för att det är gjort om och om (och om) igen. Den totala bristen på djupare ansats till att kliva in i ämnet saknades. Studenter har en föreställning om att det kan finnas något dåligt att skriva om inom ett område och att deras uppgift därmed blir är att bevisa hur jävligt och eländigt det faktiskt är.

För om studenterna i fråga, Linnea Johansson och Sofia Jonason Juvel, hade tagit sig tid att exempelvis göra en analys över tid av GT (eller valfri sportbilaga) skulle de snabbt upptäckt att det finns en kausalitet i andelsbalansen mellan kvinnlig och manlig sportbevakning - i förhållande till läsaren.

Även om en idealist från en studentutbildning kan tycka att det är mediernas och tidningars ansvar att göra en slags 50-50 fördelning av bevakning mellan manlig och kvinnlig idrott så är det en väldigt märklig bild av verkligheten. Att skriva om saker för "skrivandets skull", för att man anser att det till varje pris bör in en större bevakning av exempelvis damfotboll, är ett kontraproduktivt självändamål. Om tidningen hade en politisk agenda som stöttade detta, eller om den hade som genomgående tema att genusanpassa materialet - skulle det finnas en röd tråd med en sådan fördelning.

Men om sportbilagor till kvällstidningar och sportsektioner i morgontidningar skriver om damfotboll i lika stor utsträckning som de skriver om exempelvis herrfotboll (exemplet kan tas i de flesta sporter) så skulle de inte bara göra sig själva en ekonomisk otjänst - då färre människor följer de sporterna - de skulle begå ett gravt journalistiskt misstag.

På precis samma sätt som det går att argumentera för att kvinnlig idrott inte får ta utrymme i spalterna går det att hävda att politiska partier inte får utrymme i spalterna eller att religiösa trosåskådningar får det. Men bara för att det finns en slags ojämlikhet så innebär det inte att den per automatik är fel, från ett journalistiskt perspektiv eller ur ett rent marknadsmässigt perspektiv.

Ett konkret exempel: Fler män drabbas av våldsbrott än kvinnor. Våldsbrott blir oftast uppmärksammade i tidningar, speciellt hos kvällspressen. Därmed borde tidningar tona ner dessa händelser, skriva mindre om dem och prioritera om deras vikt - för att få in fler kvinnor i tidningen. Om det finns en policy som säger att jämn fördelning står över journalistisk bedömning av allmänintresse för ämnet/storyn. I stället görs en bedömning av allmänintresse och potentiell respons från läsar-/tittarkåren för nyheten. Det ligger oftast till grund för dagens urval.

Om drygt 50 000 personer är passionerade fans av ett fotbollslag och det laget har 10 000 åskådare som snittpublik, så blir det naturligtvis så att de får mycket mer uppmärksamhet än ett lag som har 5 000 supportrar och en snittpublik på 1 000 personer. Den som inte förstår det förhållandet bör inte syssla med journalistik, utan med politik. För journalistik handlar om att gräva, skildra, berätta och skåda - inte om att driva sakfrågor och ha agendor. När en vattenläcka hemma hos en kvinna får lika mycket utrymme i tidningen som ett dubbelmord av två män - för att det måste in ytterligare en kvinna i tidningen - så har journalistiken totalhavererat.

Intresset för olika nyheter, kombinerat med allmänintresset i samhället och en touch av smart ekonomiskt balanssinne (aka: "vad säljer bäst") måste alltid utgöra en urvalscoctail för sportjournalistiken, precis som för all annan journalistik. Om Sportbladet eller Sportexpressen skulle börja pumpa ut kvinnlig idrott till 50 procent bara för att det finns 50 procent kvinnor i samhället - skulle de begå harakiri. Hur många av de kvinnorna följer passionerat dessa idrottslag? Hur många är potentiella läsare? Hur många bryr sig om ämnet?

Om svaren på dessa frågor legitimerar ökad satsning på kvinnlig idrott, är det rätt att gå den vägen.
Men inte för sakens skull.

I sin text har JMG-studenterna en intressant passus om språkbruket, som faktiskt hade potential att utgöra en mycket mer nytänkande artikel som tjänat deras syfte på ett bättre vis. Det finns problem med ett gammaldags/"gubbigt" språk i delar av den svenska sportjournalistiken. Orsaken till det är att många journalister skriver för personer som "är som dem själva" och då kommer det som en effekt av åldrandet inom kåren. Tunga roller som krönikörer, de förvärvas med rutin och kontakter - på de flesta håll.

Här finns det bra poänger i artikeln, men de skrapar bara på ytan. Det är direkt manschauvinistiskt att se hur kvinnor framställs i vissa sammanhang, ja. Men språkbruket och vinklarna förändras inte av att det skrivs mer om kvinnlig sport. Därför är tanken om antalet kvinnor på redaktionerna intressant.

Problemet är bara att de missar den objektiva förbättringen på området, den där de med enkelhet hade kunnat se hur saker förbättras och förbättrats i rask takt. Hur den gubbiga värld de beskriver som dagens verklighet faktiskt fanns på ett mycket värre vis för ett par decennier sedan, men att det sedan dess börjat röra sig åt rätt håll. En sådan analys hade förmodligen visat på en positiv utveckling, men det kanske inte var så intressant för den skribent som har en agenda i sitt skrivande? Nu gör JMG-skribenterna inte det, de nämner bara i förbigående att de inte har sett några kvinnor på sportredaktionen. De nämner även att det inte anställts på många herrans år på GT.

Men kausaliteten eftersöks inte av journalisterna. Den blir liggande i luften.
Bägge sidor får inte komma till tals. Förklaringen till varför det inte anställts söks ej.

Punkt 13 i Spelregler för press - och yrkesetik:

"Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld."

Antal kvinnor som får komma till tals i artikeln om hur kvinnor inte får utrymme i den mansdominerade sportjournalistiken: Noll.

Det kallar jag för demagogik, när de brukar kraftfulla men osakliga argument backa deras tes. Förra året och det här året skulle jag personligen vilja påstå att GT:s två bästa unga sportjournalister har varit kvinnor. Den ena tjejen, Emma Lukins, har vikariat på Göteborgs-Posten nu, den andra, Malin Jonsson, är kvar på GT för närvarande. Här är verkligheten, under ytan av floskler som samlas ihop under någon timmes besök på GT - att det rör sig i rätt riktning.

Kvinnorna finns där, men får oftast inte den uppmärksamhet de förtjänar, något Sydsvenskans Anja Gatu varit inne på nyligen:

"Men det finns naturligtvis en hel drös andra kvinnor jag saknar på den listan: vår egen Heidi Silvander, Carina Olofsson och Rebecca Hedin på Göteborgsposten, Johanna x 2 (Frändén och Garå) nere i Barcelona, Jane Björck på SVT, hockeygurun Malin Fransson på Dagens Nyheter, frilansande Kristina Kappelin."

Men skribenterna som driver agendan om gubbarnas sportvärld nämner inte en enda kvinnlig sportjournalist. Ingen av dem får komma till tals, i stället ställs två manliga chefer mot väggen.

Det kallar jag självmål.

Att komma till en redaktion och säga att allt är skit är lätt. Gorma hur det bara är "gubbar som styr" och att det råder "gubbsjuka på redaktionerna". Påstå att det skrivs "för lite om damidrott". Men att se saker i ett större perspektiv, att fundera på hur situationen har utvecklats (och utvecklas) över tid eller att lyfta sig ur sin egna idealism för att se den tuffa ekonomiska verkligheten - kräver mer.

Mer än det förutsägbara.
Det som gjorde att jag kände till deras agenda före det att de hunnit yttra ett ord.

Hip hop-stjärnorna Wu Tang Clans efterfest på Avenyn

2010-08-15T00:52:00.002+02:00


Nivås Alex Lindberg med Raekwon på efterfesten.

GÖTEBORG. Här efterfestar hip hop-stjärnorna i Wu Tang Clan efter sin Way out West-spelning i Göteborg.
Tillsammans med ett dussintal tjejer festade de i en privat del av nattklubben Nivå på Avenyn.
– Vi hade en helt grym konsert i dag, säger Raekwon.

Efter sin spelning på Way out west bokade grammyvinnande hip hop-kollektivet Wu Tang clan en privat sektion av nattklubben Nivå på Avenyn i Göteborg.
De anlände med limousin till Teatergatan, en bakgata till Avenyn och släpptes in via köksvägen till sitt VIP-område på nattklubben, som drivs av Stureplansgruppen.
– Det har varit helt grymt här i Sverige, säger Raekwon i VIP-avdelningen på nattklubbens andra etage.
Stjärnorna umgicks med en större grupp inbjudna svenska tjejer och vid ett flertal tillfällen fick artisterna telefonnummer till de göteborgska tjejerna.

En stor mängd spritbrickor omgärdade de två bord och den soffgrupp där de multiplatinumsäljande New York-rapparna hängde under kvällen.
Och det pumpade hip hop från högtalarna på Nivå.
– Hey man. Det var en helt grym konsert i dag. Vi hade det helt enkelt helt cool där ute, säger Raekwon.

Markus Hankins
markus.hankins@gt.se

Omringade av svenska tjejer festade NYC-rapparna i GBG. Foto: MARKUS HANKINS

Poeten Jenny Wrangborg i SVT:s "Sverige!"

2010-08-12T12:20:00.000+02:00

Mikael Wiehe - Ta Det Tillbaka

2010-08-11T22:34:00.002+02:00

Eminem - Not Afraid

2010-08-10T09:00:00.002+02:00

Det galna telefonsamtalet - ord för ord

2010-08-10T00:02:00.001+02:00

MEDIA. Det här är en webbslot hos Sportbladet.se i dag, vilket kanske inte så spännande i sig. Men för oss som läst Expressens chefredaktör Thomas Mattssons blogg nu i veckan läser nog formuleringen "galna telefonsamtalet" följt av "ord för ord" med ett leende på läpparna. Det här var nämligen precis dessa två punkter som avhandlades hos TM. Jag vet inte om det är formuleringarna i sig eller högsta chefens fingertoppskänsla som ligger i tiden?

För övrigt är det rätt ovanligt att en tidning outar någon som vunnit så här mycket pengar. Även i det här fallet skrivs det hela anonymt, där Svenska Spels vinnarambassadör Pierre Jonsson är den som står för substansen (en sjuhelvetes trevlig snubbe för övrigt, med en extrem proffsighet varje gång man hör av sig till honom).

Den som vinner jättemycket pengar riskerar ju att få en hel del tiggare, tjuvar och utpressare på halsen. I alla fall är det den farhåga som gör att vinnarna i de här extremfallen i princip alltid hålls hemliga. Dock kan jag inte minnas att några fall uppmärksammats, där en vinnare en storvinst på typ Lotto har blivit utpressad av gangsters. Men jag kan ha fel.

Kanye West - POWER

2010-08-09T23:04:00.000+02:00

Eminem - Love The Way You Lie feat. Rihanna

2010-08-09T19:55:00.000+02:00

Här rockar Hollywood-stjärnan Kiefer Sutherland loss på Dubliners

2010-08-09T15:03:00.003+02:00

PAPARAZZI. Här rockar Hollywood-stjärnan Kiefer Sutherland loss med Guns N' Roses-klassikern "Knocking on heavens door" på puben Dubliners i centrala Göteborg.
Huvudrollsinnehavaren från tv-succén 24 spenderar just nu drygt två månader i Västsverige då han spelar in en Lars von Trier-film i Trollywood.
Då tar han chansen att dra ut på stan och njuta av Göteborg - var och varannan kväll.

I lördags ägnade han kvällen på en trendig krog på Vasa-Viktoriagatan för att sedan fortsätta kvällen på nere på Andra Långgatan, en gata som omtalats i ett New York Times-reportage om Göteborg. Även Kirsten Dunst (Spiderman, Marie Antoinette, Wimbeldon, Eternal Sunshine of The spotless mind etc.) var med i sällskapet som som att längst in i ett hörn på hipsterhaket Publik och drack jack n coke och öl i ett par timmar, bland annat med några lokala pseudokändisar från wrestlingscenen (!) vid sitt bord.

Filmen här ovan - med Kiefers gitarrlir och sång - är från den 6 augusti. Under de senaste veckorna har de även dykt upp bland annat på restaurang Familjen och krogen Ritz. Så håll ögonen öppna under Way out West - Keifer, Kirsten Dunst, Alexander Skarsgård och de andra stjärnorna från Melancholia lär dyka upp lite här och var i stan.

Mästerskytten Ragnar Skanåker

2010-08-07T22:27:00.001+02:00

JOURNALISTIK. Mellan varven skickas jag ut på jobb som inte riktigt blir så lyckade. För drygt ett år sedan träffade jag mästerskytten Ragnar Skanåker på en skjutbana i Göteborg, utskickad av GT. Artikeln publicerades aldrig då nattchefen tyckte att det hela var lite för gubbigt och ointressant.

Här på bloggen ligger dock ribban dock lite lägre, så nu när jag håller på att rensa i mitt textarkiv publicerar jag intervjun med Skanåker för er som följer bloggen. Var så goda. En olympisk mästare.

GÖTEBORG. Mästerskytten Ragnar Skanåker, 75, deltog i tre Olympiska Spel innan GT:s reporter sett dagens ljus.
I vinter kommer hans självbiografi som är en summering av svensk sportskyttes största framgångssaga.
– Jag är rädd för att skyttesporten kommer glömmas bort, säger Ragnar Skanåker.

Guld i fripistol vid OS i München 1972 och olympiska medaljer vid 1984, 1988 och 1992 års spel gör Ragnar Skanåker till svenskt skyttes affischpojke. Ja, pojke är väl kanske att avrunda neråt en del. Vid 75 års ålder har Skanåker inte bara hunnit med sju Olympiska Spel men även fortsatt dominera sporten på hemmaplan.
I helgen sköt han framgångsrikt på Göteborgs Pistol och SportSkytteKlubbs veterantävling i Högsbo.
– För att locka ungdomar till skyttet tror jag vi måste få in motiverade ishockey- och fotbollsspelar. De som inte lyckas slå igenom i sina idrotter med som har vinnarinstinkt, säger Ragnar Skanåker.
Så sent som i 2004 hade Skanåker, då 70 år gammal, kvalat in för OS i Grekland. Men då blockerade svenska Olympiska Kommittén hans medverkan.
– De sa att de inte ville skicka en pensionär och det är faktiskt en skandal. Värre åldersdiskriminering har jag inte hört talas om, säger Ragnar Skanåker.
Nästa vecka avgörs skytte-SM i Malmö och då laddar Ragnar Skanåker åter pistolerna. Men den här gången räknar han inte med att sopa banan med konkurresen.
– När en skytt ska hålla sig i klass med världens bästa är ansträngningen i princip lika stor som att tävla i 1500 meters löpning. Den träningen och förberedelsen orkar jag inte riktigt hålla igång längre, säger Ragnar Skanåker.
Till vintern ger han ut en självbiografi om karriären i skyttevärlden, men än går det inte att räkna bort Skanåker från prispallarna vid kommande mästerskap.
– När jag väl ställer mig på banan kommer ju alltid vinnarinstinkten fram, säger han med glimten i ögat.

Markus Hankins
markus.hankins@gt.se

FAKTA: Göteborgs Pistol och SportSkytteKlubb
Medlemmar: 400, varav 115 aktiva.
Övrigt: Arrangerade i helgen 2009 års Nordiska VeteranMästerskap i Sportskytte. Tävlingen avgjordes på Göteborgs PSSK:s anläggning i Högsbo.

Fakta: RAGNAR SKANÅKER
Yrke: Stridspilot i grunden. Deltog i insatsen i Kongo 1961-1962. Driver i dag en bensinstation och ett kafé.
Bor: Munka Ljungby i Värmland.
Meriter: Han har ett OS-guld i skytte, två silver och ett brons. Är även ordförande för Sveriges vapenägarförbund. "Dessutom har jag har så många SM-guld att jag inte ens kan räkna till dem. Men det är fler än 45 i alla fall", säger Ragnar Skanåker.

LADDAD. Under helgens skyttetävling Veteran Nordic Championship dominerade ikonen Ragnar Skanåker. Till vintern släpper skytteprofilen en självbiografi där han summerar en av världens mest framgångsrika sportskyttekarriärer.

Robyn @ Letterman (19 juli 2010)

2010-08-04T02:57:00.002+02:00

Ett flygskämt tillägnat min vän Karin

2010-08-03T17:35:00.002+02:00

Att inte dumförklara de kloka läsarna

2010-07-31T01:21:00.002+02:00

Nattmänniskornas behov

2010-07-27T04:05:00.002+02:00

Här är Pink-tumultet ni aldrig fick se

2010-07-23T05:27:00.000+02:00

JOURNALISTIK. I veckan är Pink i Göteborg, så vi på tidningen har naturligtvis bevakat hennes offentliga framträdanden för att rapportera om dem i tidningen. Det går alltid att diskutera hur intressant detta är, men på nöjessidorna i en tidning är det naturligtvis av högsta relevans. Speciellt i och med att hon är konsertsommarens största dragplåster - som förväntas dra 30 000 till Ullevi i kväll.

Nog sagt om det.

I onsdags fick Kai Martin, nöjesbossen på GT ett bra tips om att Pink var på väg till Göteborg - direkt efter konserten i Helsingfors samma kväll. Naturligtvis höll vi då koll på henne, fick de enda bilderna på när hon landade på Landvetter, luskade snabbt ut vilket hotell hon skulle bo på där vi fick de enda bilderna på ankomsten till hotellet (Avalon) och så bevakade vi när hon satt i hotellbaren på bottenvåningen på samma hotell.

Allt det var vi helt ensamma på i GT på torsdagen.
Nog sagt om det, igen.

Den sistnämnda bevakningen, på när Pink satt i hotellbaren är det intressanta i sammanhanget. Jag och en fotograf stod nämligen ute på gatan och bevakade vad som pågick inne i baren, genom glasrutorna på hotellets bottenvåning. Avståndet till Pink var drygt 20-25 meter. Efter en stund fick popstjärnan syn på fotograf-Anders, varpå hon inte alls blev nöjd. Hon skickade nämligen ut sin man, Carey Hart, för att läxa upp oss. Följande konversation utspelar sig utanför uteserveringen (ja, vi hade dessutom en uteservering mellan oss och Pink) på hotell Avalon, cirka 00.55, natten mot torsdagen:

Carey Hart: Ge fan i att fotografera oss. Klockan är 02.00. Om jag ska behöva komma ut hit en gång till blir det synd om er, för jag har ingenting att förlora.
Jag: Vad menar du? Vi har inte trakasserat er utan står på behörigt avstånd?
Carey Hart: Vad jag menar kan ni nog räkna ut själva, jag har som sagt inget att förlora, tro mig.
Jag: Menar du att du tänker komma ut och slå ner oss?
Carey Hart: Du fattar nog. Krävs det så tar jag med mig hennes (Pinks) säkerhetschef med och han är inte att leka med. Tro mig.
Jag: Så när vi står ute på en gata mitt inne i staden och försöker sköta vårt jobb hotar du oss?
Carey Hart: Ni kan plåta henne på röda mattan.
Jag: Pink går inte på röda mattan i Göteborg.
Carey Hart: Byt jobb då och ge fan i att plåta oss, kom ihåg att jag inte har något att förlora. Röda mattan säger jag.
Jag: Men kan inte hon ge oss en kort kommentar så går vi härifrån helt och hållet.
Carey Hart: Akta dig, som du kanske vet så har jag inget att förlora.

(jo, vid det här laget hade jag ju hört det ett par gånger...)

Jag: Men i Sverige är det tillåtet att fotografera på allmänna platser och vi står mitt ute på en vanlig gågata. Ärligt talat, var inte så otrevlig, vi har varit respektfulla och hållit oss på gott avstånd. Om ni verkligen vill vara i fred från uppståndelse så sätter ni väl inte i en bar på bottenvåningen med öppen insikt i centrala stan? Ni har ju en penthouse på taket, varför sitter ni inte där om ni nu verkligen vill slippa människor omkring er?
Carey Hart: Du, (gör en hotfull framåtriktad rörelse mot fotografen Anders) jag har sagt till er. Kommer jag ut en gång till blir det synd om er.
Jag: Men kan hon inte ge en hälsning till fansen då? Så lovar vi att inte ta fler bilder ens här utifrån gatan.

Då vänder Carey Hart ryggen till och går in igen.

En av mina suddiga bilder från Pink-bevakningen.

Och nej, jag hann inte filma för jag talade i telefon när han plötsligt dök upp och började fräsa mot oss. Däremot försökte jag knäppa av en bild när han var som mest aggressiv, vilket ni hade sett, men kvalitén på den bilden blev tyvärr ett kaos av ljus och sudd där man inte kan tyda någonting alls.

Dagen efter så fortsätter "showen". Torsdagen innebär bland annat att Pink gör obscena gester till fansen, hon vägrar att skriva autografer trots att fans är runt henne på både Sjömagasinet - där sällskapet äter - samt kring hotellet, där sällskapet umgås och har det trevligt i baren. Hon nekar bland annat en kille som av en slump kommer riktigt nära henne, med motiveringen att hon är upptagen i telefon. Pink väljer sedan att ignorera de barn som sökt upp henne för att de är fans och springer rätt in i bilen, istället för att stanna upp och vara lite tillmötesgående. Bland annat en kille som vill ha en autograf som present på sin 7-årsdag, läs mer om det i fredagens GT.

Bruce Springsteen tar sig tid. Han brukar hälsa på folk, skriva autografer, svara på frågor, vinka till fans - till och med stanna för någon bild där han poserar. Han brukar ta lugna promenader från restaurangen till bilen, förvisso omgärdad av vakter, där han ger omgivningen en liten mättnad på stjärnhungern.

Bono i U2 tar sig tid. Han vinkar, svarar alltid (förvisso kort) på fansens frågor och signerar ofta autografer. Han brukar le åt journalisternas kameror, vifta med vinflaskor mot fotografer och alltid ha ett leende på läpparna. Han väljer i princip alltid att gå till platser som har full insikt, så att fotografer och fans kan ta sina bilder från håll.

Men inte Pink. Här är det sura miner och rent aggressiv attityd.

I stället kör Pinks vaktchef upp en ficklampa i nyllet på vår fotograf. När han försöker flytta kameran så rör han runt ficklampan och när fotografen håller handen för lampskenet så går han ännu längre, vi behöver inte gå in på detaljerna, för jag var inte där och såg det just då. Men det är ett konsekvent aggro-beteende.

Allt det här är tyvärr något man får räkna med bland vissa segment av den bisarra värld av kändisar, följen och turnéhysteri som följer med. Men det som faktiskt verkligen inte är okay är att dessa stjärnors hejdukar inte bara hotar journalisterna som försöker bevaka dem på ett faktiskt rätt så avslappnat vis - utan att de dessutom eggar upp sina ovetande fans (som inte sett stjärnföljets aggressiva beteende) - till att ogilla medierna:

Jag kan personligen gå i god för att vi på GT inte har gått efter Pinks mamma en enda meter. Naturligtvis har vi tagit bilder på henne när hon gått runt tillsammans med Pink och när hon kommit ut från hotellet - men vi har låtit henne vara helt i fred "på stan" och alla andra ställen hon nu kan ha varit på. Detta trots att hon vandrade rätt ut ur huvudentrén på hotellet, gick iväg och gjorde gud vet vad. Nu kan jag inte tala för vad andra tidningars utsända gjort eller inte gjort, men vi var verkligen inte där för att springa runt efter hennes vänner eller familj, vi var där för att berätta för läsarna vad tjejen som drar 30 000 till Ullevi - hade för sig.

Ändå får vi läsa det här på Pinks Twitter:

Det här är faktiskt riktigt lågt. Här använder hon sin mamma som ett slagträ för att kunna komma undan med sitt egna arroganta beteende. Ett enkelt försök att vända folk mot oss som är utsända från pressen för att bevaka "the big deal" med att en internationell stjärna rör sig i vår lilla stad.

Och det är inte första bråket med svensk media inför konserten på Ullevi. Scanpix får inte bevaka konserten och Borås Tidning vägrar att bevaka konserten, i sympati med Scanpix.

Dessutom fick jag höra från ett fan, som bett om att få ta en bild på sin idol att:
- Hon skrek "don't even think about it" och vände sig om när jag gick fram till henne.

Fantastiskt trevlig kvinna detta, Pink. En förebild för miljoner unga flickor och kvinnor.
Nej fy fan, nu väntar jag bara på debatten om de "stora stygga medierna" igen.
Som bekant är vi ju roten till allt ont i världen. Suck.

Ändå har det aldrig varit något problem - så vitt jag vet - kring bevakningar av Bruce eller Bono, för att nämna några riktiga supernamn som varit ofta i Göteborg. Inga problem, tvärtom har de haft en avslappnad och glad stil. Men visst, det måste ju naturligtvis vara pressen det är fel på. Självklart.

Vad håller SVT på med?

2010-07-16T02:25:00.002+02:00

Old spice - the ending

2010-07-15T20:59:00.001+02:00

Urbaniseringens baksida

2010-07-12T20:41:00.002+02:00

Veckans geni

2010-07-10T23:24:00.000+02:00

Östra Hamngatan 22:30 lördag kväll.

Journalisterna som lämnar förorten

2010-07-10T12:53:00.000+02:00

En perfekt dag - visa kuken på badet

2010-07-06T22:39:00.002+02:00

MEDIA. Mina gamla kursare Christoffer Friman (Filter) och Erik Sidung (TV4) härjar i Djungeltrummans Taco-tv. Chris utläggning på ämnet "kukar" från 1.30 in i klippet är magi. Skrattar du inte åt det här är det fan fel på dig.

"ANNOYING Swedish IDIOT Blows ANNOYING Vuvuzelas!!!"

2010-07-06T17:04:00.000+02:00

HANKINSTUBE. I januari lade jag upp en video på You Tube där jag totalsågade den kommande vuvuzela-hysterin, en hysteri jag förutspådde skulle braka lös lagom till fotbolls-VM i Sydafrika. Naturligtvis blev det precis som jag förutspådde och drygt 14 000 har sett min video och fört en våldsam debatt för/emot vuvuzelans existens i kommentarsfältet i anknytning till densamma.

Men den debatten låter jag vara, för där har jag kallats både "idiot och rasist" som "synsk och geni". Det som fascinerar mig är att någon störde sig så kraftigt på min videosågning att han laddade ner mitt klipp, klippte om det och lade på vuvuzela-bräk på klippet - för att sedan posta det som ett videosvar på mitt debattinlägg i ämnet.

Rubriken: ANNOYING Swedish IDIOT Blows ANNOYING Vuvuzelas!!!

Det är humor. Undrar vem snubben är och varför han är så jävla arg?

Vem "gilla"-klickar mest - män vs. kvinnor och negg vs. positiv?

2010-07-05T23:53:00.000+02:00

JOURNALISTIK. Ibland är det jobb som jag minst förväntar mig som ger störst respons. I förra veckan skrev jag om de här tre tjejerna som skulle ta bussen till badet (nej inte havet, my bad) och råkade ut för en helvetesresa i kollektivtrafiken.

Det är faktiskt länge sedan jag fick ett sådant jättelikt gensvar efter en artikel, för här trillade både mejl och privata meddelanden in på olika sociala nätverkssajter. Även om just "dödshotade" var ett ord som slank in fel i webbpubliceringen och fick tas bort senare (men då slant det mig förbi att ta en ny screenprint) så är resande i kollektivtrafik något som engagerar många och när tre "sårbara" unga tjejer drabbas av en äldre mans vrede - ja, då finns en kompott i artikeln som får folk att tända till.

Jag såg att jag fick någon sarkastisk kommentar på BaraBen.com som försökte ge sken av att den här artikeln på något sätt skulle vara dålig journalistik, men själv tycker jag helt tvärtom. Här låter vi vanliga människor komma till tals efter att ha drabbats av en dramatisk orätt i sin vardag. Precis sådant som väcker engagemang och som måste komma upp till ytan för att den typen av incidenter inte skall upprepas om och om igen.

Sedan skadar det ju inte att vi lyfter fram unga människor som dessutom är kvinnor. Något jag medvetet försöker få fram så mycket som möjligt i det vardagliga arbetet, då det är väldigt lätt att falla i slentrianmönster och enbart fylla tidningen med manliga medelålders "experter" och proffstyckare av olika slag. Det är en enkel väg att gå, då det finns gott om människor som bara väntar på att få tycka till om, ja, vad som helst. Då är ett extra samtal eller två, eller en lite större runda på stan eller platsen för en händelse att föredra, för att medverka till en bättre spridning av intervjuobjekt i tidningen. Alltid.

Sedan har jag då kontrasten. En manligt dominerad artikel där samtliga inblandade är män, där vår egen proffsexpert är en medelålders man, där ämnet är väldigt macho och manligt - nämligen öl. Det intressanta med artikeln är att den inte kom i närheten av de läsarsiffror eller det gensvar som ovanstående "skräckturs"-story kom upp i...

...men den gav ett jättestort gensvar på Facebook, där den hade fått 190 "gilla"-klick när nedanstående bild togs något dygn efter publiceringen (225 i skrivande stund). Här hade det dock bara droppat in ynka tre kommentarer på GT.se och jag fick inte ett enda mejl med vare sig positiv eller negativ feedback. Mot kanske 30 mejl angående "busstjejerna" och 69 "gilla"-klick.

Men som ni kan se finns reaktionen där ändå, då många har klickat in ett gilla på artikeln. Delvis har detta att göra med att Supporterklubben Änglarna webb-länkade från sin hemsida till GT.se-artikeln och gjorde reklam för nyheten på Facebook. Men kan man då jämföra de uppemot 200 "gilla"-klick på Facebook med de drygt 30 skrivna reaktioner av olika slag som dök upp till artikeln här ovanför?

Tveksamt. Men det är i vilket fall väldigt intressant att följa vilken respons olika slags artiklar får och än med intressant sett till innehållet, vilka personer som lyfts fram i dem och om de handlar om något "negativt" eller "positivt". Ibland kan jag till och med dra slutsatser mellan kön och reaktion, vilket bekräftar vissa strukturer som vi har i vårt samhälle. På gott och ont.

Att snacka med sig själv i en hiss...

2010-07-04T17:07:00.001+02:00

Cohiba monday

2010-06-28T01:15:00.000+02:00

Ludacris feat. Tom Cruise + J-Lo

2010-06-25T11:00:00.000+02:00

Watch the 2010 MTV Movie Awards at MTV.com!

Premiär: Min första sportkrönika i GT!

2010-06-24T23:23:00.003+02:00

MEDIA. I söndags skrev jag min första sportkrönika i GT, (tidigare har det blivit någon enstaka krönika på nyhetsplats) där jag lyfte det rätt så kontroversiella ämnet med fotboll inom politiken. Poäng med krönikan är att fler bör se fotbollen som rörelse tar allt större samhällsansvar och faktiskt fostrar ungdomar - utan att egentligen behöva göra det.

Samtidigt får rörelsen alldeles för lite "betalt" tillbaka från politiker och makthavare, speciellt nu i valdebatten. Läs krönikan från måndagens GT här. Jag har redan fått reaktioner från två så kallade påläggskalvar inom två av partierna i Göteborgs kommunfullmäktige, där de på olika sätt försöker visa att "vi har en lokal idrottspolitik". Så jag lär få anledning att återkomma till det här längre fram i år.

Hankins krönika på en lägligt placerad slot på GT.se, med tanke på ämnet...

På måndagskvällen blev det ett helt annat slags arbete. Utan att gå in på några närmare detaljer eller arbetsmetoder så kan vi väl konstatera följande. Aftonbladets reporter och fotograf fanns på Gothia Hotell vid Liseberg i Göteborg. Inne på hotellet gömde sig norska schlagervinnaren Alexander Ryback, detta efter att ha fått sig ett rejält raseriutbrott på repetitionen inför TV4:s "Lotta på Liseberg" som skulle spelas in senare den kvällen.

Dagen efter, i tisdags, hade Aftonbladet exakt noll punkt noll aktuella citat från Alexander Ryback. I stället hade de återanvänt gamla citat från en intervju som gjordes i våras medan vi på GT och vår systertidning Expressen däremot hade fått sig ett snack med honom på hotellet.

Och ja, jag var reportern som löste det.

Det krävs bara lite cohones kombinerat med okonventionella metoder för att servera tisdagens mest lästa artikel på expressen.se/noje. Då kan man inte sitta med armarna i kors, som vissa andra gjorde den kvällen.

I'm just saying.

@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@

Supporterklubben Änglarna hörde nyligen av sig till mig och bad att få publicera ett av mina blogginlägg, "Buandet på Kamratgården - en slags Howard Stern-effekt", från 19 april. Jag gav efter en viss fundering dem fria händer att publicera blogginlägget rakt av - så länge det framgår att det är just ett blogginlägg som gått i tryck. Viss kvalitetskontroll bör man ha när det kommer till att sätta sina alster på pränt, anser jag.

@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@Hankins.se@@

Var befann du dig när Victoria och Daniel gifte sig? Vart satt du när de kysstes på kyrktrappan? Jag och min kollega AY stod inne på Mediemarkt Högsbo. Vid Sveriges största "tv-vägg" med ungefär 150 tv-apparater framför oss. Så vi missade inte en detalj. Inte en rörelse.

Vi hade stenkoll...så kyssen, vilken besvikelse!

Om man nu verkligen skall gifta sig, så är det förhoppningsvis en extrem passion och kärlek till den person man gifter sig med som ligger till grund för beslutet. Då måste ju även äktenskapet manifesteras med något mycket hetare och passionerat än den där tafatta "halvkindpussen" som de inblandade kungligheterna snubblade fram till på kyrktrappan. Big letdown! Bättre kan ni.

VM-frenzie: Frankrikes enorma underhållningsvärde

2010-06-21T01:55:00.000+02:00

De Nordkoreanska tårarna

2010-06-16T17:36:00.002+02:00